Välkommen till Bläddrat!

Äntligen är det 3 oktober och det är dags för oss att slå upp dörrarna till Bläddrat – en alldeles ny sajt om böcker. Hjärtligt välkommen till oss!

Tanken med Bläddrat är att vi ska vara en boksajt och bokblogg med ett personligt tilltal som fångar in både de stora och senaste boksläppen samt smalare ämnen hämtade direkt ur våra egna läslistor och bokhyllor (var det någon som sa något om virus och vampyrer?). Utöver klassiska recensioner, kommer Bläddrat även bjuda på artiklar och guider som lotsar er besökare till nya favoriter i bokhyllan.

Vi bakom Bläddrat

Vi som driver Bläddrat heter Katarina Stenskytt och Anna Lavfors. Vi har arbetat ihop i flera år men Bläddrat är det första projekt vi gemensamt startar från grunden. Katarina har drivit bokpodden “En förbannad podd” sedan 2015, samt tillsammans med sin poddkollega varit ambassadör för både Augustpriset och Årets bok . Anna har bloggat om barnvagnar sen 2011, har programlett ett antal poddar samt under många års tid delat med sig av boktips och recensioner i sociala medier.

Lär känna Anna

Du läser gärna böcker om virus – hur kommer det sig?
Det undrar jag också! Men det har blivit en för mig väldigt kär, om än väldigt smal, bokgenre. Det kan ha börjat med när jag läste den för målgruppen något kontroversiella “Het zon” av Richard Preston, en bok om ebola. Den var nog min inkörsport för viruslitteratur. En fördel med att läsa mycket om virus var att jag var ovanligt påläst när pandemin bröt ut. En nackdel var att ibland är ignorance bliss. Så jag tog en liten paus från viruslitteratur men nu är jag tillbaka igen och det är fortfarande ett av de mesta intressanta ämnen jag vet att läsa om.

För du någon form av logg över de böcker du läser – en läsdagbok, någon app eller liknande?
Jag gjorde det som barn, för hand, i en anteckningsbok. Men det slutade jag med i tonåren och än idag för jag inte logg över lästa böcker. Däremot över böcker jag äger, som finns i hemmets bokhyllor. Jag vet inte varför jag inte för logg, jag är annars väldig svag för tabeller och Excel-ark. Har börjat försiktigt med att fota alla böcker jag läser. Det är dock mycket oklart vad de bilderna gör för mig, annat än att ta upp en massa utrymme i telefonen.

Vad krävs för att en bok ska vara en riktig tiopoängare för dig?
En tiopoängare för mig är oftast en bok som jag påbörjar och sen inte kan lägga ned igen förrän den är avslutad. Så jag gillar böcker med högt tempo, med starka karaktärer men jag är också väldigt svag för en viss typ av miljö. Ibland mer förtjust i miljön och världsbygget än vid själva relationerna mellan karaktärerna? Men såklart finns det undantag också.

Hur många böcker kan du ha igång vid ett och samma tillfälle?
Generellt läser jag alltid en bok i taget. Men ibland, om en bok har ett komplicerat ämne eller är tungläst av annan anledning, så kan jag ta en paus för att läsa något annat under en tid. Men oftast läser jag ut en bok innan jag påbörjar nästa. (Om vi inte räknar in alla DNF-böcker? I så fall finns det nog ett hundratal oavslutade böcker jag rent tekniskt fortfarande inte läst klart, räknat från barndomen fram till nu.)

Och dealbreakerfrågan – bokmärke eller hundöra?
Jag är absolut team bokmärke. Och jag är inte så knusslig med vad som kan fungera som bokmärke. Ett kvitto, en barnteckning, en reklamfolder jag fiskat upp ur återvinningskassen. Allt funkar!

Lär känna Katarina

Vad avgör vilken bok du kommer läsa härnäst?
Jag är rätt spontan när det kommer till att välja vilken bok som står på tur. Så pass spontan att det egentligen är helt onödigt att beställa hem stora paket med böcker, för ofta har jag fått ögonen på något annat när beställningen väl landar hemma hos mig (men det är absolut inte som om jag låter det hindra mig – jag älskar att lägga stora bokbeställningar). Ofta är det faktiskt boken jag just läst, som påverkar vilken bok jag väljer härnäst. Har jag läst något läskigt eller omskakande eller något som absorberat hela min uppmärksamhet, då väljer jag ofta något lättsamt som en palettrensare. En härlig feelgood efter en slasherskräckis, till exempel. Men det är inte ovanligt att jag helt enkelt plockar något ur bokhögen, eller biblan eller på Storytel vars omslag helt enkelt tilltalar mig.

Jag kan dock också hamna i någon form av hyperfokus på ett ämne eller en författare. Som förra året när jag slukade Niclas Natt och Dags böcker på ett bräde (dock med en feelgood efter 1794 – det behövdes, kan jag avslöja). Eller i vintras när jag lyssnade på Johan Theorins Ölandssvit medan jag klampade fram i en stegtävling med siktet ställt på en lagvinst (vi vann, så klart, för Anna och jag är sjukt tävlingsinriktade).

Favoritställe att läsa på?
Hundra procent mitt soffhörn hemma i vardagsrummet. Jag säger “mitt soffhörn”, för jag tycker att det är mitt hörn, men detta är ett ämne för återkommande diskussioner.

Vilken bok minns du starkast från barndomen respektive tonåren?
Från barndomen är mitt starkaste läsminne “13 år” av Judy Blume. Jag var nog 10 eller 11 när jag fick den som månadsbok genom bokklubben Läslusen som jag var medlem i och jag ÄLSKADE den. Jag har läst den så många gånger, och fick den faktiskt i 40-årspresent av en vän, efter jag beklagat mig över hur den inte gick att få tag på längre. Hon dammsög internet och hittade en via Bokbörsen tror jag.

Från tonåren har jag två läsminnen som verkligen sticker ut. Dels “En vampyrs bekännelser” av Anne Rice. Tveklöst den bok (och film) som sparkade igång en livslång besatthet av vampyrfiktion. Men jag minns också väldigt starkt, en bok jag fick med mig som present när jag åkte till England för att jobba som au-pair när jag var 18: “The Queen and I” av Sue Townsend. Den handlar om hur den brittiska kungafamiljen plötsligt förlorar sin kungliga status och finner sig själva utblottade och får lämna Buckingham Palace för ett radhus i ett socioekonomiskt utsatt område. Jag funderar på att läsa den igen faktiskt. Jag minns den som väldigt rolig, men kanske skulle den kännas lite sorglig nu? Inte direkt för att drottning Elizabeth nyligen dött, utan mer på grund av Diana.

Vad använder du som bokmärke när du läser?
Om det är mina egna böcker, så är jag team hundöra (sorry not sorry). Men om det är någon annans bok jag läser, så tar jag första bästa pappersbit jag hittar, vilket för det mesta är kvitton. Jag har ett par bokmärken som barnen gjort i skolan, men jag är helt hopplös på att hålla reda på sådana små prylar, att det mer ofta än inte är ett kvitto från Ica i centrum.

Om du fick läsa bara en genre resten av livet, vilken låser du dig vid?
Yikes! Det står nog mellan feelgood och deckare. Å ena sidan blir jag lite mätt på feelgood efter ett tag, men å andra sidan: vill jag bara läsa om mordfall resten av mitt liv? Eller ja, det vill jag nog! Det får bli deckare!