En fantastisk bok kan hitta en på många olika sätt. Den här fann jag via r/books-forumet på Reddit där min blick stannade vid en post om Marlen Haushofers bok ”Väggen”. Inläggets titel är ”I think THE WALL by Marlen Haushofer is one of the most psychologically disturbing novels I’ve ever read”. Som om omvärlden inte bjuder på tillräckligt med misär blir jag omgående lässugen. När mitt bibliotek meddelar att min reservation anlänt hämtar jag ut ”Väggen” och lägger mig direkt i soffan för att läsa. Sen är jag fast. Och efter att ha läst klart kan jag bara hålla med några av kommentarerna jag läst i Reddit-tråden. ”Väggen” är typen av bok som gör intryck Som man bär med sig länge.
Vad gör man om man blir ensam kvar i världen?
”Väggen” utspelar sig i en skog uppe i ett alplandskap, förslagsvis i Österrike med tanke på att det var där Haushofer bodde. Bokens huvudperson är en ej namngiven kvinna i fyrtioårsåldern. Hon har tackat ja till att följa med sin kusin och hennes make upp till jaktstugan över en helg. Hennes båda tonårsdöttrar stannar kvar i stan. Första kvällen på plats går kusinen Luise och maken Hugo ned till byn för att socialisera. Kvar i huset blir bara kvinnan, även om jakthunden Lo strax därefter dyker upp. Timmarna går, kvinnan äter middag och går och lägger sig. Först när hon vaknar morgonen därpå börjar hon ana oråd. Varför är hon fortfarande ensam i huset?
Med oron malande i magen börjar hon med Lo i sällskap promenera ner mot byn. Men i höjd med en äng en bit bort från en granngård blir hon plötsligt stoppad av att hinder. En osynlig, ogenomtränglig vägg har uppenbart sig. Den kom från ingenstans och helt utan förklaring. Det enda kvinnan snabbt förstår är något fasansfullt hänt på andra sidan. Alla människor och djur hon kan se genom väggen är förstelnade och döda. Är hon den enda människan kvar?
”Väggen” är en bok man inte glömmer
”Väggen”, originaltitel ”Die Wand”, gavs ut första gången år 1963. Boken är därför helt fri från moderna företeelser och föremål. Men den känns ändå oväntat aktuell med sin kalla kriget-medvetenhet om massförstörelsevapen. I oroliga tider, och om man (som jag) är en orolig person, så finns det något motsägelsefullt befriande i att läsa om andras oro. Jag vet inte mycket om Marlen Haushofer som person. Men ”Väggen” vädrar känslor och tankar som nog många med erfarenhet av oro och ångest kan känna igen sig i.
Jag uppskattar också att det är en kvinna som har huvudrollen. Ofta är den ensamma överlevaren i dystopiska romaner en man. I ”Väggen” får kvinnan kämpa mot det faktum att hon inte är en man. Hon är inte så stark, har inte fått lära sig sådant som (åtminstone på den tiden) endast män fick lära sig. Men att hon är kvinna speglas också i hennes resonerande. Jag känner väldigt starkt för nedan passage text. Kvinnan sätter ord på hur mycket hennes djur betyder för henne i hennes ensamhet. Men hur de samtidigt blir en enorm börda – både fysiskt och psykiskt:
”Jag har lidit av oro så länge jag kan minnas, och jag kommer att känna av den så länge det finns levande varelser som jag har ansvar för. Ibland har jag, långt innan väggen fanns, önskat att jag vore död så att jag äntligen kunde få kasta av mig den bördan. Jag har aldrig sagt något om att detta tyngt mig; en man skulle inte ha förstått mig, och kvinnorna hade det ju precis som jag. Därför pratade vi hellre om kläder, väninnor och teater och skrattade, med den hemliga förtärande oron i ögonen. Alla visste vi ju om den och därför pratade vi aldrig om den. Det var priset man betalade för att kunna älska.”
”Väggen”, sida 63-64
Även om ”Väggen” är tankeväckande läsning, så är boken också mycket spännande. Redan från början klargörs det att boken är kvinnans egen skildring av åren som gått sedan väggen uppenbarade sig. Insprängt här och var finns antydningar om händelser hon ännu inte hunnit skriva om. Det gör att man som läsare hela tiden sitter på spänn, orolig för hur allt ska gå. Något traditionellt slut bjuder inte ”Väggen” på. Men det kanske bara är ännu en bidragde orsak till att det här är en bok jag kommer minnas mycket länge.
