”Till jag hittar dig” är en thriller om en förälders värsta mardröm, enligt bokens baksidestext. Jag skulle vilja säga att det är en förälderns värsta mardröm fast multiplicerat med tio. Inte nog med att David och Cheryls treåriga son Matthew dör. Han har dessutom blivit brutalt mördad. Och det slutar med att David döms för mordet. Det är så illa att jag inte riktigt kan komma på vad som skulle kunna göra situationen värre? Precis så uppgiven känner sig David när han är inne på sitt femte år i fängelse. Men en oväntad besökare kommer med en nyhet som inte bara ger honom motivationen att vilja leva igen, utan som dessutom tvingar honom till ett drastiskt beslut. I tron att han son kan vara vid liv bestämmer sig David för att han måste rymma från fängelset.
Trovärdigheten checkar ut halvvägs genom Tills jag hittar dig
Trovärdighet är viktigt för att jag ska gå med på premisserna i en bok. Och trovärdigheten jag tänker på har inget med verkligheten att göra. Saker och ting ska kännas trovärdiga inom berättelsen. Det är här jag tycker att ”Tills jag hittar dig” tappar något, en bit in i boken. Nu kommer något utav en spoiler, så blunda dig förbi de nästa två styckena om du vill gå in i boken helt utan en föraning om vad som ska hända.
Att en dömd barnmördare lyckas rymma från ett högsäkerhetsfängelse funkar. Det är själva förutsättningen för bokens existens. Jag köper det. Dessutom beskriver Harlan Coben det på ett sätt man ändå får ihop i sitt huvud. Och förloppet är inte perfekt, vilket också gör att det känns mer realistiskt. Samma gäller Davids fortsatta flykt, samt det faktum att han verkar ha ett helt koppel av vänner som ställer upp för honom – det där med att han är en dömd barnmördare till trots.
Men han ska trots allt ändå föreställa en vanlig människa. En pappa som förlorat sitt barn, som suttit i fängelse i fem år, en vanlig person som råkar befinna sig i en extrem situation. Så när det plötsligt börjar poppa upp karaktärer som hjälper David och hans före detta svägerska med ospårbara mobiltelefoner och flyktbilar som bara råkar dyka upp på precis rätt plats vid helt rätt tillfälle så känns det tyvärr inte helt trovärdigt. Klart det är enkelt att vara på flykt – när pengarna aldrig sinar, man kan hoppa mellan hus som i Matrix och när skurkarna är superonda med supersmarta planer, samtidigt som de gör superkorkade misstag.
Rakt igenom spännande och underhållande läsning
Även om trovärdigheten checkar ut en bit in i ”Tills jag hittar dig” så gör spänningen det inte. Man leds även in på en del villospår som åtminstone inte för mig är uppenbara. Vad som faktiskt hänt, och var Davids son Matthew tagit vägen, är något som lirkas fram under berättelsens gång. Några händelseförvecklingar dyker även upp precis i bokens slutskedes, vilket håller läsaren på tårna ända fram till sista sidan.
Att Harlan Coben kan skriva fångande berättelser råder det inga tvivel. Och det var för mig inga problem att upprätthålla läsmotivationen. Jag ville vända blad för att få reda på hur allt skulle sluta. Boken är inget mästerverk och det finns, skulle jag säga, låg omläsningsfaktor i den. Men om man är ute efter spännande och lättsam underhållning så kommer man inte bli besviken på ”Tills jag hittar dig”. Och det skulle inte förvåna mig ett dugg om också denna Harlan Coben-bok dyker upp som film på Netflix i framtiden…
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”Tills jag hittar dig” hos: Adlibris
Köp ”Tills jag hittar dig” hos: Bokus
