Hoppas du på svar om hur allt ”blev som det blev” för Britney? Vad som låg till grund för förmyndarskapet som pågick under 13 års tid? Hur hon mår idag? I vilken mån hon faktiskt fått träffa sina barn? Det kommer du inte hitta här. Britney Spears självbiografi ”The woman in me” må bjuda på pikanta detaljer om hennes relation med Justin Timberlake, hennes missbruk och till viss del även hennes psykiska ohälsa. Men det råder inga tvivel om att detta är en ensidig, ganska platt och återhållsam version om Britney, av Britney.
Uthängd och utnyttjad av alla
Det krävs ingen raketforskare för att lista ut att Britney, precis som många andra barnstjärnor, haft en ganska kass uppväxt. Ser man bortom kändisskapet och pengarna, tecknas en bild av en ensam kvinna som än idag inte har några särskilt nära relationer.
Minnen från barndomen som hon bjuder in oss att besöka är bland annat hur hon börjar jobba som servitris när hon är nio (9!!!) år för att hjälpa till att betala för alla sång- och danslektioner. Det blir också tydligt att hon har påverkats starkt av det ögonblick då hon mitt i natten bad sin mamma att sluta skälla på sin stupfulla pappa. Britney bjuder också på minnen från hur hon drack drinkar tillsammans med sin mamma som trettonåring, gjorde abort på badrumsgolvet utan stöd av sjukvården, blev uthängd som ”the bad guy” i både relationen med Justin T och K-Fed, samtidigt som hon med jämna mellan rum tackar gud för sina blessings.
Med barnen som hävstång
Som svensk sekulariserad läsare är det lite svårt att hänga med i tankebanorna som ofta leder till att hon känner tacksamhet till gud. ”Varför då?”, kan jag inte låta bli att undra. Det är nämligen ingen munter läsning som ”The woman in me” bjuder på. Den är närmast klaustrofobisk, särskilt från den stund hon blir tillsammans med Kevin Federline och får barn. Barn som regelbundet används som hävstång av familjen för att få Britney att foga sig. Om hon ifrågasätter förmyndarskapet, hänger nämligen ett konstant hot över henne om att hon inte ska få träffa sina barn. Man skulle ju gå sönder för mindre.
Ensidig berättelse
Det här är en bok som låter Britney släppa ut sin brinnande ilska (med all rätt). Men det är också en väldigt ensidig berättelse. En berättelse som ofta känns lite naiv, barnslig och världsfrånvänd. Hon pratar om hur hennes hus stormas av polisen, men det är svårt att förstå varför det hände. Hon förklarar att hon inte har knarkat, hon har ”bara tagit dexamfetamin (Adderall)” med förklaringen att det ger man ju till och med till barn med ADHD. Och ja, det gör man, men då i en väldigt liten och kontrollerad dos. Hon nämner också flera turer till rehab som hennes pappa tvingat henne till efter att hon har använt sig av lagliga energitillskott – men det framgår inte riktigt vad dessa lagliga energitillskott är. För varje förklaring man som läsare får, hopar sig nya frågor och luckorna gapar stora och djupa.
”The woman in me” lämnar läsaren med fler frågor än svar
”The woman in me” är en snabb och ganska osammanhängande bok. Men en sak är väldigt tydlig: hur hennes familj och branschen utnyttjat henne och hur media svartmålat henne på alla sätt de har kunnat. som mor, som artist, som kvinna, som människa. Inget Britney gjort har varit gott nog i omvärldens ögon. Det säger egentligen allt vi behöver veta om varför Britney idag inte verkar må särskilt bra. Mitt hjärta blöder för Britney, och jag hoppas hon kommer få rätt och pålitlig hjälp snart.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”The woman in me (svenska utgåvan)” hos: Adlibris
Köp ”The woman in me (svenska utgåvan)” hos: Bokus
