Att läsa ut “Straff” av Ann-Helén Laestadius är både en lättnad och en sorg. Precis som första delen i Sápmitrilogin, “Stöld”, är “Straff” en fiktiv historia som bygger på verkliga händelser där vi återigen för möta Else-Maj. Else-Maj lärde vi i “Stöld” känna som Elsas áhkku. Redan i “Stöld” får vi ta del av den sorg som Else-Maj burit i hela sitt liv efter att ha förlorat sin lillasyster. Nu får vi lära känna Else-maj som barn och sedan som vuxen kring de fyrtio. Det är inte feelgood – om man säger så.
Skildring av ett ofattbarn övergrepp
I “Straff” får vi följa en grupp barn som har placerats i nomadskolan – ett internat för barn till renskötande samer. Och med placerats menar jag tvångsplacerats, nomadskolan innebar nämligen att man tog barnen från deras familjer, som de sedan bara fick åka hem till under längre lov. I nomnadskolan fick de sina identiteter stulna: barnen tvingades prata svenska, de gavs nya namn och utsattes för de mest vidriga övergrepp, både psykiskt och fysiskt. Detta trauma som har ärvts i generationer i Sapmi, skildras med skärpa och smärta: dels genom barnens ögon, men också genom deras liv som vuxna. För hur blir livet som vuxen, när man som barn blir utsatt för den här sortens övergrepp? Det blir inte särskilt lätt.
Det är inte bara Else-Maj vi får lära känna, utan även Marge, Jon-Ante, Nilsa och Anne-Risten. Anne-Risten som vid uppropet på hennes första dag i skolan, inser att hon enligt skolan nu heter Ann-Kristin. Vi får också möta deras småsyskon, främst Sara, som är Else-Majs syster, och Aslak, som vi mest får lära känna genom berättelserna om honom från två olika håll. Och så får vi möta Anna, barnskötaren som vill skydda dem mot nomadskolans djävulska och våldsamma husmor.
Svårsläppt läsning som gör ont
Tiden växlar mellan barndomens 50-tal, samt 80-talet och livet som vuxen – relationen till ursprung och familj, kontra den skam som nomadskolan tuktade dem så brutalt med som små barn.
“Straff” är en bok som gör ont att läsa. Samtidigt är den oerhört svår att släppa. När boken närmar sig sitt slut, märker jag hur jag gör allt fler pauser, för att få vara kvar i boken lite längre tid. Och när den väl tog slut, kände jag mig tom, men samtidigt full. Kanske den bästa av alla känslor, när en bok är utläst.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”Straff” av Ann-Helén Laestadius hos: Adlibris
Köp ”Stöld” av Ann-Helén Laestadius hos Adlibris
