Den 24 november 1944 sjunker Gotlandsbåten S/S Hansa, bara några timmar innan beräknad ankomst till Visby från Nynäshamn. Ombord finns 86 passagerare. Endast två av dem överlever. Nyheten sprider sig snabbt över ön, där många av de omkomna var hemmahörande. S/S Hansas förlisning blir både ett gotländskt och ett svenskt trauma. Ett sår till viss del oläkt än idag. ”S/S Hansa: Minnet av en sjökatastrof” är författad av Jakob Ringbom och Lars Almgård Kruthof. Båda har släktingar som gick under med båten. Att det finns en personlig drivkraft märks av. Tio år av arbete ligger bakom boken, som också är över 500 sidor lång.
Väldigt noggrann redovisning av allt kring förlisningen S/S Hansa
Förlisningen var ingen olycka, även om det (inte helt olikt vissa teorier Estonias förlisning) cirkulerat teorier om att sprängmedel i lasten kan har varit en orsakande eller åtminstone bidragande faktor. Men anledningen till att S/S Hansa sjönk, var att en sovjetisk ubåt torpederade skeppet. Något vi idag vet med säkerhet. En följd av arkiv som längre fram i tiden öppnats upp. Om det var med avsikt, eller av misstag, som det neutralt flaggade passagerarskeppet attackerades är något som grundligt stöts och blöts i boken. Lika så får läsaren en fullständig fördjupning i alla andra teorier – korrekt såväl som inkorrekta – som någonsin florerar kring S/S Hansas tragiska öde.
Det här är utan tvekan en bok för den som vill veta varenda liten detalj som finns att veta om S/S Hansas förlisning. Men den är inte bara en kartläggning av fakta. Boken redovisar även för den historiska diskursen gällande, så vitt jag kan förstå, alla aspekter av sänkningen. Vad var uppfattning direkt efter händelsen? Vad har andra böcker lagt fram för teorier? Längre fram i tiden, vad framkom efter de första dykningarna? Och vad vet vi idag? Ibland upplevde jag det som frustrerande att ha tagit mig igenom ett långt, faktaspäckat kapitel för att i slutändan förstå att det nu visat sig att de nyss redovisade teorierna alla var inkorrekta. ”Varför skulle jag då läsa om dem?” tänkte jag först. Men jag förstår att det kan vara precis den här sortens detaljerad kartläggning som krävs, för att sår ska kunna läka.
Personskildringarna blåser liv i denna faktatunga bok
I ”S/S Hansa: Minnet av en sjökatastrof” varvar författarna avsnitten med fakta om förlisningen med kapitel om människorna ombord. Längre bak i boken finns även ett komplett personuppgifter, med basinformation om passagerarna. De man har kunnat hitta mer information om får sina helt egna kapitel. Här blir de anonyma siffran om 84 döda istället till verkliga människor. Det yngsta offret var sex år gamla Britt Karlsson, på väg hem till Visby med mamma Ester. Bilderna ger dem och de andra ombord ett ansikte. Texten ger mig deras drömmar, deras vardag, och omständigheterna som ledde till att deras liv tog ett abrupt slut den där natten ute på Östersjön. Oavsett om man inte har något särskilt intresse för S/S Hansa så tycker jag att dessa personskildringar är otroligt givande läsning, särskilt om man är historieintresserad.
Min egen farmor föddes strax utanför Visby år 1918. Mina föräldrar har berättar för mig att hon brukade prata om förlisningen. Tydligen fanns det personer ombord hon kände eller åtminstone kände till. För många är S/S Hansas förlisning antagligen helt okänd. Jag har visserligen haft kännedom om den. Men inte förrän efter denna bok egentligen vetat något om det som hände. Nu känner jag att jag fått svar på allt jag undrat, och mer därtill. Som sagt, det krävs ett stort intresse för att man ska orka ta till sig den här bildligt och bokstavligt tunga bok. Men alla böcker behöver inte läsas pärm till pärm. Och även om man betraktar ”S/S Hansa: Minnet av en sjökatastrof” som ett smörgåsbord, där man kan plocka ur de delar som intresserar en mest, så är boken både läsvärd och ett viktigt historiskt dokument.
