”Midnattsbiblioteket” av Matt Haig är en väldigt omtyckt bok. Den vann ”Best fiction” i Goodreads Choice Awards 2020 och har ett snittbetyg på 4.0 på samma sajt (över 1.8 miljoner personer har betygsatt den). Jag hade med andra ord ganska höga förväntningar när jag läste den under våren 2022. Men boken levde inte riktigt upp till dem i stunden. Men nu, nästan 2.5 år senare, tänker jag fortfarande på den ibland. För någon med ett så dåligt bokminne som mig, säger det en hel del.
Haig ställer frågan: vad skulle du ändra, om du kunde?
När Nora Seed hamnar i Midnattsbiblioteket får hon en ny chans att göra om saker i sitt liv. Ett liv som hittills varit fyllt av besvikelser. Det känns som om Nora har svikit alla i sin närhet, inklusive sig själv. Men nu ska det bli ändring på det. Med hjälp av böckerna i Midnattsbiblioteket får Nora leva om sitt liv. Hon kan redigera bort händelser hon ångrat i jakten på det perfekta livet. Men det blir inte alltid som hon drömt om utan hennes val försätter henne, och själva Midnattsbiblioteket, i fara. Och vad innebär det ens, att leva ett perfekt liv?
Vad betyder framgång om det leder till ensamhet?
Midnattsbiblioteket handlar mycket om ensamhet. När hon dör i början av boken, det är nämligen så man hamnar i Midnattsbiblioteket, som är ett slags limbo mellan livet och döden, så dör hon ensam. Alla hennes försök att med hjälp av Midnattsbiblioteket göra andra val vid livets korsningar, är egentligen försök att slippa ensamheten. Haig utforksar skickligt hur människans små val och stora val har potential att påverka resten av våra liv. Nora får uppleva hur hennes liv hade artat sig som känd talare, rockstjärna, forskare. Men hur hon än gör, slutar det med tårar, tandagnisslan och, ja, på ett eller annat sätt: ensamhet.
När jag läste boken, tyckte jag fram mot slutet att det hela började bli lite tjatigt. ”Men gör rätt val snart då”, muttrade jag för mig själv. Men som jag skrev, har boken bitit sig fast. Förvånande ofta landar mina tankar i Midnattsbiblioteket. Kanske särskilt när något harvar på i livet och jag fastnar i tankar som: ”Hur hade det varit om jag hade…”. Då tänker jag på Nora och landar i att, det kanske hade varit annorlunda, men hade det gjort mig lyckligare? Nej, det tror jag verkligen inte. Det finns nämligen allt för mycket som jag älskar med mitt liv precis exakt som det är.
