I vintras läste jag boken ”Dead Romantics” av Ashley Poston. I våras kom den ut på svenska med titeln ”Kärleken är död”. Hur kan man bäst beskriva denna bok? Jag skulle säga att den har samma känsla som Emily Henrys härliga feelgoodböcker, med en dos övernaturligt. ”Men detta låter verkligen som en bok helt i din smak Kattis”, kanske ni säger nu. Och ja, ni har hundra procent rätt, ”Kärleken är död” blev omedelbart en favorit.
”Kärleken är död” av Ashley Poston
Florence Day är spökskrivare åt en av USA:s mest älskade romanceförfattare och har varit det i flera år. Själv har hon dock tappat tron på kärlek och det blir allt svårare att skriva bästsäljande berättelser om den sanna kärleken. Hennes senaste manus går riktigt trögt och hennes krossade hjärta lägger ständigt krokben för henne. Hon bokar in ett möte med sin nya redaktör i hopp om att få sin deadline framflyttad. När han vägrar förbereder sig Florence på att karriären är över. Till råga på allt ringer hennes telefon med ett dödsbud, och hon måste tillbaka till sin hemstad. Det är tio år sedan hon var där sist och hon är inte säker på hur hennes återkomst kommer tas emot av stadens invånare. Ja just ja, Florence Day är inte bara författare – hon kan se och prata med spöken också.
Det går inte att kalla ”Kärleken är död” för mysrys. Även om den handlar om spöken och även om Florence familj driver en begravningsbyrå i familjehemmet, är det inget som är läskigt. Den påminner istället väldigt mycket om böcker som ”En lustig historia” och ”Strandläsning”. Kvinna och man möts i en av personernas (typ) hemmastad och de lär känna varandra samtidigt som de upptäcker omgivningarna. Skillnaden här är att en av dem råkar vara ett spöke och att de umgås en del på kyrkogården. Det må låta fånigt, men ärligt talat är den bara mysigt. Jag dras ju gärna till böcker som ibland drar åt det övernaturliga hållet, vilket inte är för alla. Men jag tror att om man gillar romance och feelgood, kommer man gilla ”Kärleken är död”, även om man vanligtvis inte gillar berättelser om spöken.
Snygg växling mellan nu- och dåtid
Även om miljöerna i Florences hemstad är mysiga och att hennes familj skildras med en sådan värme, uppskattar jag även den parallella berättelsen. ”Kärleken är död” växlar nämligen snyggt mellan nutid och dåtid. I dåtid får vi reda på varför Florence inte längre tror på kärleken. Vi får också veta hur hon fick jobbet som spökskrivare. Fiktiva berättelser om förlagsbranschen är en krydda jag verkligen gillar – då kan jag få drömma om att jag också filar på ett manus eller hamrar på en skrivmaskin i hopp om att bli nästa stora författare. Lustigt att jag alltid ska slänga in en skrivmaskin i fantasierna, inte ens i böckernas värld skriver författare längre på skrivmaskin. I alla fall inte så ofta.
Jag uppskattade verkligen ”Kärleken är död” av Ashley Poston och hoppas läsare i Sverige upptäcker den. Den förtjänar att få lite av uppmärksamheten som just nu tycks vara reserverad för Henry.
