Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Den 18 oktober var det äntligen dags. Årets kanske mest hajpade uppföljare släpptes: ”It starts with us” av Colleen Hoover (den svenska översättningen, ”Det börjar med oss”, släpps den 14 november). Jag förbokade ett exemplar som jag hade tänkt hämta upp på morgonen den 18:e, men inte ens omtalade böcker är undantagna leveransstrul visade det sig. När jag såg att ljudboken hade dykt upp på Storytel, kunde jag inte hålla mig längre – så jag lyssnade på den istället för att invänta bokleveransen.
Ingen tid går läsaren förlorad
”It starts with us” tar vid bara 40 minuter efter vi sist träffade Lily och Atlas i ”It ends with us” (svensk titel: ”Det slutar med oss”). Atlas har hunnit fram till jobbet efter att ha sprungit på Lily och väntar nu otåligt på att Lily ska messa som hon lovade. Lily, å andra sidan har mild panik, för hon inser att om hon inleder något med Atlas kommer det obönhörligen leda till problem med hennes före detta man Ryle. Med andra ord kommer du inte kastas in i deras berättelse några år senare, utan på direkten – du missar ingenting. Ett smart grepp, tycker jag, för Lily och Atlas är två karaktärer man verkligen känner för och bryr sig om efter att ha läst ”It ends with us”.
I förhandsinformationen om boken, har man fått veta att vi i denna bok kommer få följa deras berättelse ur Atlas synvinkel. Men nja, det stämmer bara delvis. Visserligen växlar berättarrösten mellan Lily och Atlas, och nog tittar de båda på sitt förflutna en del, men inte särskilt mycket. De tillbakablickar vi går, känns dessutom redan väldigt bekanta. Inte så konstigt, för vi har redan hört denna berättelse i första boken. Det finns tillfällen när jag faktiskt tänker: ”men okej, detta vet vi ju redan, move it along”. Visst får vi Atlas perspektiv också, men just tillbakablickarna ger faktiskt inte särskilt mycket nytt. Men det hjälper oss att förstå exakt hur utsatt Atlas faktiskt var i tonåren. Och varför Lily blev så viktig för honom.
Finns det någon som inte älskar Atlas?
Atlas är tveklöst bokens styrka. Det går inte att inte tycka om honom. Han är nästan provocerande god – det verkar inte finnas något mörker i denna människa alls. En utopisk man, skriven för oss läsare att förälska oss i. Han kan helt enkelt inte göra några fel alls.
Sedan har vi Ryle, som ärligt talat inte borde få vistas ute bland folk alls med sina aggressioner och humörsvängningar. Vad jag uppskattar, är hur denna bok lyfter fram att bara för att man lämnar en skadlig relation inte nödvändigtvis kommer bort från personen ifråga. Särskilt inte om man har ett barn tillsammans. Ryle är extremt obehaglig även i denna bok och det finns bitar i boken som får mitt hjärta att hamra hårt i bröstet av nervositet. Jag blir så förbannad på honom och känner så väl Lilys molande oroa och ibland alarmerande ångest och panik över att behöva ha honom kvar i sitt liv.
Är ”It starts with us” en bra uppföljare?
Jag tycker att ”It starts with us” är en utmärkt uppföljare. Vi får träffa alla de personer som vi gillade (och ogillade) i ”It ends with us” och får även några nya vänner – vilket är mysigt. Även om jag har svårt för Ryle (vem har inte det?), är jag ändå glad över att Hoover lyckas belysa just svårigheterna som finns kvar även efter en relation har tagit slut. Detta är inte riktiga samma typ av ”tear jerker” som första boken är, däremot skrattar jag högt ibland. Särskilt när det gäller Atlas interaktioner med sin kompis son och en annan karaktär som jag inte tänker spoila – mysigt och fint. Kommer detta bli ytterligare en Booktok-hype för Hoover? Garanterat!
