”In mot stenig strand” är den tredje och avslutande delen av Malin Haawinds bokserie om Dagmar och Holger. I den första boken, ”De kom från öar” får vi följa Dagmars uppväxt i Slite på östra Gotland. Del två följer paret till västkusten, där ”Och havet gav igen” skildrar familjeblivandet och alla både lyckostunder och vedermödor som livet bjuder. I denna bok har Dagmar och Holger av nödvändiga skäl lämnat kusten för ett förhoppningsvis enklare och absolut modernare liv i Södertälje. Det säger sig självt att man ska läsa den här serien böcker i rätt ordning. De skildrar ett helt liv och som läsare får man lika lång tid på sig att komma Dagmar riktigt nära.
Det lilla i vardagen är ibland det som utgör det stora i livet
Malin Haawind har en fantastisk förmåga att fånga tidens tempo i text. Ibland rusar åren förbi, ibland känns en handfull dagar som en evighet. Precis så förlöper ”In mot stenig strand”. Som läsare får man följa med i olika nedslag i Dagmars liv. Ibland är det de viktiga stunderna som lyfts, ibland är de något som passerat i ett mellanrum som boken inte skildrar. Förutom det träffande i skildrandet av livets takt, har författaren en lika utsökt förmåga för att belysa det vardagliga. Vissa av de kapitel som berör mig absolut bäst handlar egentligen om ingenting alls. Eller om saker vi alla varit med om. Men det finns något så väldigt starkt i hur de där små stunderna får glänsa som stjärnor genom bokens gång.
”In mot stenig strand” bygger precis som de förgående titlarna på verkliga händelser och riktiga personer. Exakt hur verkligt får man en inblick i först i bokens efterord. Men även om Malin Haawind har haft tillgång till många av de personer som skildras i boken så kan hon omöjligtvis ha fått allting exakt beskrivet för sig. Dagmars inre liv, hennes tankar och känslor, hur de utvecklas från ungdomen upp till vuxen ålder, dialog karaktärer emellan – här finns något mycket mer än ett biografiskt återberättande. Författaren blåser verkligen liv i berättelsen.
En läsning som sveper ut mig på ett hav av känslor
”In mot stenig strand” lämnar mig otroligt tagen. Delvis för att den här boken omfattar några mycket omvälvande händelser. Nu är jag visserligen lättröd. Men det är sällan en bok för mig att gråta så innerligt som den här. Och än mer sällan som gråten ligger på lur en lång tid efter, trycket mot ögonlocken bara jag ser titeln i bokhyllan – men med den här boken är det så.
Delvis tror jag att ”In mot stenig strand” blir en så otroligt stark läsning för att den i och med sitt avslut också har summerat ett helt liv. Ett liv som jag som läsare så generöst bjudits in till, sett varje fin och ful del av. Sett värdet i allt som kan tänkas ske. Och det är faktiskt inte bara det tunga som framkallar mina tårar. Ibland trillar de för att jag blir så berörd av Dagmars enkla men ovärderliga möten med människorna omkring henne. I synnerhet med sin chef på bageriet hon tar anställning på, det är så fint.
”De kom från öar”-serien borde läsas av alla
Varje del av ”De kom från öar”-serien är läsvärd för sig. Men det är som en helhet som denna triologi verkligen kommer till sin rätt. Extra fint är det med alla de historiska inslagen. Språket, modet, kulturen, världshändelser – allt skymtar i kulisserna. Men det är hela tiden människorna i boken som finns i förgrunden. Allt annat existerar bara i relation till dem. Jag är innerligt glad att jag fann de här böckerna. Jag kommer med all säkerhet läsa om hela trilogin men egentligen behöver jag aldrig mer öppna någon av böckerna för att kunna se Dagmar och Holger och deras familjer framför mig, som vore de mina egna avlägsna släktingar.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”De kom från öar”-serien hos: Adlibris
Köp ”De kom från öar”-serien hos: Bokus
[…] Läs vår recension av ”In mot stenig strand”. […]