Det är svårt att inte haja till av ordet ”Fredsfittan”. Men att boken tilldelats just denna titel framstår som mycket logiskt efter att man läst den. Då har författaren Agnes Hellström gjort det minst sagt tydligt för läsaren att Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen behöver ta i så de nästan spricker. Det är enda sättet för dem att bli sedda och hörda. Annars försvinner de i bruset av röster positiva till NATO, vapenhandel och försvarsupprustning. Och att höras lyckas hon väl med, med denna bok.
”Fredsfittan” är både dagbok och fakta i sakfrågan
I ”Fredsfittan” får vi följa Agnes Hellström under våren 2022. När Ryssland attackerar Ukraina tidigt på morgonen den 24 februari 2022 ställs hela livet på ända för ordföranden för Svenska Freds. Dels hamnar Agnes Hellström i skottgluggen i sin yrkesroll, och blir hårt ansatt från alla håll. Märkligt nog även internt. (Även om det för de flesta kvinnor nog inte låter främmande med äldre män som saknar tilltro till kompetensen och kunskapen hos kvinnor av alla åldrar.) Som föreningens ordförande och talesperson riktas medialjuset nu dagligen mot henne. Samtidigt som hon, paradoxalt nog, har svårt att få komma till tals. Dels ruckas familjelivet upp. Agnes Hellströms sambo har ursprung i Ukraina. Strax efter krigsutbrottet flyttar en flyende Ukrainsk familj in hos dem, medan vänner som är kvar i landet plötsligt inte längre går att nå.
Är det rätt av Sverige att gå med i NATO? Efter att ha läst en bok där författaren inte bara tydligt svarar nej på den frågan utan dessutom motiverar sin ståndpunkt mycket väl så tycker jag det är hedervärt hur Agnes Hellström ger utrymme för den ovisshet som präglar diskussionen. Vem kan egentligen veta säkert vilken som är den bästa vägen att gå? Jag fastnar för den historiker som i boken säger att hon kan återkomma om 40 år. Då har kanske alla papper som visar hur den politiska diskussionen fördes inför Sveriges ansökan offentliggjorts. Då vet vi kanske om det faktiskt var rätt beslut.
Övertygande argumentation för att fred är värt att satsa på
Men mest fastnar nog ändå Agnes Hellströms argument om att krig och upprustning är väldigt väl beprövat men hittills aldrig ensamt lett till fred. Att dialog alltid varit en behövd del av fredsprocesser. Och att det känns som att det är dags att prova motsatsen till mer vapen och fler väpnade konflikter. Att diskursen i media under våren 2022, när Sverige närmade sig sitt NATO-beslut, var hårt präglad av ja-sidan råder det inga tvivel om. Med ”Fredsfittan” skapar sig Agnes Hellström ett eget utrymme för den andra sidan, som enligt statistik presenterad i boken ofta representerar mer än halva svenska befolkningen.
Jag hade bara tänkt börja bläddra i ”Fredsfittan” men sögs in såväl ämne som det raka, okonstlade språket. Det slutade med att jag sträckläste boken. Även om man, som jag, tycker att det här med NATO känns som så stort och svårt att man inte ens vågar närma sig en åsikt i frågan, så borde man läsa ”Fredsfittan”. Om inte annat så för att man matas med argumenten för ett svenskt medlemskap i NATO dagligen. ”Fredsfittan” gör ett utmärkt jobb med att visa att det finns fler vinklar att se på saken ur.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extr
