”Mörkrets alla färger” är en uppväxtskildring som sträcker sig långt utöver det vanliga. Kanske snarare en livsskildring? Men de liv som gestaltas är långt ifrån normala, alla präglade av trauma. Det är år 1975. Patch och Saint är vänner, även om vänskapen av andra kanske skulle kännetecknas som något udda. De är tretton år gamla men har redan upplevt mer än de borde ha behövt. Det värsta visar sig dock ligga framför dem. På en omväg till skolan hamnar Patch mitt i ett kidnappningsförsök av skolans populäraste tjej. Utan att tänka inleder han ett räddningsförsök som leder till att Misty kommer undan, medan Patch blir infångad och bortrövad.
I Santa Clare vaknar staden bryskt till liv och sätter in allt de har för att återfinna Patch. Men tiden går. Och spåren tunnas ut. Den enda som aldrig ger upp är Saint. Inte bara bedriver hon egna efterforskningar. Hon driver hela tiden på stadens polischef Nix att fortsätta leta. Fortsätta tro att Patch finns någonstans, vid liv. Och det visar sig att Saint har rätt. För till slut kommer dagen då Patch återfår sin frihet, och kan återförenas med sin bästa vän. Men allt blir inte som vanligt. Allt är förändrat, för alltid.
När Patch satt fången i mörkret var han inte ensam. Grace fanns också där, instängd tillsammans med honom. Men medan Patch blev räddad, försvann både Grace och förövaren innan polisen hann ingripa. Spåren som upplevelsen har lämnat i Patch, Saint, Nix och i hela staden kommer sitta kvar i dem allt eftersom ”Mörkrets alla färger” tar oss fram genom åren. För medan omgivningen börjar tvivla på att Grace ens existerat så blir Patchs grepp om idéen att återfinna henne bara hårdare.
Spänningsroman som sträcker sig över decennier
”Mörkrets alla färger” är en 671 sidor lång tegelsten som flyger förbi. Delvis tack vare att den är uppdelad på 261 kapitel. ”Bara ett till” tänker jag en bra stund efter att jag borde ha slagit ihop boken för att gå och lägga mig. Men det är inte bara den lätta uppdelningen av texten som bidrar till att ”Mörkets alla färger” blir en sådan bladvändare. Att boken sträcker sig över flera decennier gör också att det känns som att man hela tiden är på väg någonstans.
Chris Whitaker gör dessutom ett i mitt tycke utmärkt jobb med att förr eller senare knyta ihop alla lösa trådar. Att hålla spänningen hög, men inte allt för utdragen. Och precis som i verkliga livet, så innebär även den långa tid som vi får följa Saint, Patch och alla andra viktiga personer i den lilla staden Monta Clare att såväl kärlek som tragedi ges utrymme att inträffa.
”Mörkrets alla färger” trollbinder mig till sista sidan
När jag googlar på författaren så läser jag mig till att Chris Whitaker är från Storbritannien, uppvuxen i London-området. Nu är jag själv inte överdrivet berest i USA, men det chockar mig att någon kan skildra den amerikanska naturen och landskapet så detaljerat, i så många olika delstater, utan att själv ha vuxit upp i den miljön. Generellt är Whitakers miljöskildringar ovanligt fångande. Jag kan se Monta Clare tydligt framför mig. Kanske lite för tydligt?
Någonstans två tredjedelar in i boken börjar jag löst fundera på om det faktum att ett för handlingen mycket viktig hus är så lätt för mig att visualisera för att det jag i själva verket ser framför mig är huset i ”Forrest Gump”. Faktum är att det finns ganska mycket i ”Mörkrets alla färger” som får mig att fundera på om även Chris Whitaker sett den filmen flera gånger om. Tema efter tema återkommer, men det kan förstås vara ren slump.
Oavsett var inspirationen kom ifrån så är ”Mörkrets alla färger” en berättelse som känns helt unik. Jag vet aldrig vad som väntar runt hörnet, men känner hela tiden hopp om ett svar på gåtan om vem Grace är och hur hennes öde såg ut. Boken klassas som en thriller, eller en spänningsroman, men den är mycket mer än så. Visst finns där inslag av klassiskt deckarslag. Men det är livsskildringarna, allt som händer runt omkring, som griper tag om mig som läsare. Jag är djupt imponerad av hur stark relation jag hann skapa till bokens karaktärer under läsningens gång. ”Mörkrets alla färger” är en berättelse som fångar, från första sidan till de förlösande sista orden.
”Mörkrets alla färger” får inte bra höga betyg av Bläddrat – den har även nominerats till Årets Bok av Bonniers Bokklubb!
