”En krigets och kärlekens man” utspelar sig under några intensiva månader år 1914. Storbritanniens långvariga premiärminister H. H. Asquith är upp över öronen kär. Samtidigt går upptakten till första världskriget som en rysning genom Europa. Föremålet för den 62 år gamla premiärministerns starka känslor är givetvis inte hans andra fru, mor till de yngsta av hans tio barn. Istället är det den 26 år gamla Venetia Stanley som uppfyller hans tankar. Hon umgås i samma fashionabla, välbeställda innekretsar som hans äldre barn. En social cirkel där man ägnar all tid åt det man själv vill, eftersom livet för de rika nästan är helt fritt från måsten. Så varför skulle Venetia Stanley inte låta sig bli uppvaktad intensivt med gåvor, hemliga möten och lystna kärleksbrev?
Att styra ett land och bibehålla sin mycket yngre, hemliga flickväns intresse är dock en utmaning även för den erfarna H. H. Asquith. För att imponera på Venetia, och för att kunna använda henne som en informell rådgivare, börjar premiärministern dela med sig av hemlig information. Snart finns det ingen i Storbritannien som är bättre insatt i upptrappningen inför kriget än Venetia.
Så långt bygger ”En krigets och kärlekens man” helt på faktiska, om än dramatiserade, omständigheter. Boken återger nämligen en stor mängd brev från H. H. Asquith till Venetia Stanley. De är alla äkta brev – ordagrant återgivna tack vare att arvtagarna till Venetia sparade dem för eftervärlden. Men för att boken ska få lite mer nerv har Robert Harris även valt att inkludera en ung och ambitiös polis. Rekryterad som underrättelseofficer vid Scotland Yard får han i uppdrag att ta reda på vem det är som läcker topphemliga uppgifter. Information bara den politiska eliten borde ha kännedom om. Samtidigt som premiärminister och Venetias förhållande börja vackla under pressen, så börjar kriget krypa sig närmare och närmare.
Robert Harris har en fantastisk talang för att skildra miljöer
”En krigets och kärlekens man” är den fjärde boken jag läst av Robert Harris. Hans förra titel, ”De ofrälsta”, skildrar jakten på två brittiska överstar. De har båda skrivit på den engelska kungens dödsdom, som sedermera ledde till hans avrättning. Nu har monarkin återuppstått och skickat ut en man att finna, och straffe, dem. ”Konklaven”, som hade filmpremiär under 2024, skildrar några mycket turbulenta dagar i Vatikanstaten just när alla kardinaler samlats för att välja en ny påve.
I ”München” låter Robert Harris läsaren få följa tyska och brittiska tjänsteman som på varsitt håll försöker stoppa det världsläge som sakta men säkert leder fram till andra världskriget. Gemensamt för alla Harris-böcker jag läst är det kirurgiskt snittet i historien. Miljö, karaktärer, minsta lilla detaljs som författarens skildrar är en följd av mycket noggrann reserach. Jag kan rekommendera alla fyra böcker för den som uppskattar ett rikt miljöbygge i en bok. Måste jag utse en favorit av de fyra så blir det ”Konklaven”. Men det är med liten marginal.
”En krigets och kärlekens man” väcker historieintresse
Det här är den sortens bok där jag kommer på mig själv att hela tiden läsa med mobiltelefonen i hand. Inte för att det är svårt att bibehålla fokus och intresse när man läser ”En krigets och kärlekens man”. Utan för att det hela tiden nämns personer och platser som jag aldrig hört om förut men direkt vill läsa mer om. Jag googlar på H. H. Asquith och hans barn gång på gång. Tittar på på en karta för att förstå var Penrhos House låg. Och jag scrollar i den brittiska tronföljden för att bli påmind om vem som var kung år 1914. När boken är slut har jag inte bara fått njuta av spännande och underhållande läsning. Jag har dessutom lärt mig en massa saker. Det är inte konstigt att två andra böcker om första världskriget nu väntar i min att läsa-hög.
”En krigets och kärlekens man” är en spännande bok. Men inte man googlar för mycket innan man läst ut. Eller om man redan sitter på förkunskap om H. H. Asquith. Att ett krig kommer bryta ut känner förstås alla redan till. Men trots att få händelseförvecklingar kommer som någon större överraskning så förblir läsningen spännande. Kanske inte andan i halsen-spännande. Men historien rör sig hela tiden framåt, i ett lugnt tempo, och man tappar aldrig fokus ens när man så tydligt kan se vartåt det barkar.
”En krigets och kärlekens man” är läsning som jag tror tilltalar de allra flesta. Och man behöver inte vara historieintresserad för att uppskatta Robert Harris böcker. Men man kommer definitivt bli historieintresserad av att läsa dem.
