Jag läste mycket som barn och minns när jag trevande börja lämna ungdomsböckerna bakom mig. En dag rotade jag i bokhyllan hemma och trillade då över ett exemplar av Paul Austers genombrottsroman; ”New York-trilogin”. Jag visste inget om boken och inget om Paul Auster heller för den delen. Men något med boken lockade mig och det är ett läsminne som stannat hos mig sedan dess. Känslan är att även ”Baumgartner” kommer vara den typen av bok som dröjer sig kvar i mig.
Boken handlar om Seymour Baumgartner, hellre kallad Sy, vars fru tio år tidigare plötsligt dog och lämnade honom ensam kvar. Sedan dess har Sy, författare och professor, mest harvat på genom livet. I det inledande avsnittet är han något utav av den klassiska änkemannen som lätt förvirrad försöker ta sig an dagen. Men boken snirklar sig både bakåt och framåt i tiden. Många kapitel utgörs av Baumgartners minnen, som triggats fram av saker som skett i nu tid. Å ena sidan är ”Baumgartner” en bok där inget direkt dramatiskt händer. Å andra sidan skildrar den livet, och vad är väl mer dramatiskt än att leva och älskar?
Realism och något jag uppfattar som magi vävs ihop i ”Baumgartner”
Jag blir direkt trollbunden av Paul Austers sätt att skriva. Hans böcker är som att öppna dörren till någons hem och bara gå rakt in. Någon kontext har man inte med sig från början. Men här och var lämnas ledtrådar som man med tiden lyckas knyta ihop till en sammanhängande röd tråd. Det jag tror lockar mig allra mest med både ”Baumgartner” och ”New York-triologin”, är blandningen av ultrarealism och drömvärld. En ingående beskrivning av hur en kastrull bränns vid på frysen. Fantastiska människoskildringar som får tårarna att bränna bakom ögonlocken. En värld där New York eller Paris känns helt verkliga, beskrivna utan krusiduller. Men ändå känns det hela tiden som något magiskt lurar en sida bort. Jag har svårt för att beskriva det. För Paul Auster är verkligen ingen fantasyförfattare. Men han får mig ständigt att känna att vad som helst, helt utan värdsliga restriktioner, kan och kommer hända.
”Baumgartner” är en sorglig men fin bok. Den gavs ut på svenska bara några dagar innan Paul Auster dog i april 2024. På engelska publicerades den i november 2023, ungefär ett år efter att Auster fått en cancerdiagnos. Så det förvånar inte att ”Baumgartner” är en bok om avsked. Alla sorters avsked. Men det är inte bara sorg. Ibland glimmar det till av nya relationer som visar på att livet ändå alltid fortsätter, och att det goda ännu existerar. Det mest oväntade scenerna i ”Baumgartner” är de som griper tag om mig hårdast. Jag kan knappt begripa hur någon som insett att deras tid är på väg att rinna ut ändå är kapabel till att ge världen en sista bok som är en sådan litterär gåva.
