”Vykortet” inleds i januari 2003 anländer ett vykort till Lélia Berest. Motivet föreställer Garnieroperan i Paris. Ingen avsändare finns angiven. Och den enda texten på baksidan utgörs av fyra namn: Ephraïm, Emma, Noémie och Jacques. Det är Lélias morfar, mormor, moster och morbror. Hennes mammas familj, som alla varit döda i över ett halvt sekel. Mördade i Auschwitz för att de var judar. Vem är det som skickat ett så hemskt vykort?
Åren passerar. Ett decennium senare börjar Lélias dotter Anne fundera över sin släkt, och över vykortet som snabbt hade lagts undan för att glömmas bort. Hon ber sin mamma berättar mer om Myriam. Hon som var familjen Berests enda överlevande medlem, och som kom att bli Lélias mamma och Annes mormor. Då visar det sig att Lélia genom åren gjort sina egna undersökningar och nu är hon redo att berätta vad hon funnit.
Historisk släktberättelse om en familj nästintill utplånad av nazisterna
Lélias berättelse tar avstamp i tidigt 1900-tal, när Myriams föräldrar Ephraïm och Emma först träffas. Vi får följa deras gryende kärleksförhållande, hur Emma blir Ephraïms andrahandsval eftersom han egentligen är förälskad i sin kusin. Längre fram föds deras barn, och den lilla familjen flyttar sig från land till land i jakten både på trygghet och på välbestånd och erkännande. Dessvärre faller sig saker så, att familjen Berest befinner sig på fel plats i världen när Nazityskland börjar lägga grannländerna under sig. Lélias återberättande varvas med Annes egna efterforskningar. Hon kan bara inte släppa vykortet ur tankarna.
”Vykortet” är en släktskildring i romanformat. Som läsare får vi dela Annes perspektiv som lyssnare (och ibland frågeställare) när Lélia börjar berätta om sin familjs historia. Jag har väldigt lätt för att bli berörd av skildringar från förintelsen och andra världskriget. Men Anne Berest är faktiskt extra skicklig på att få Ephraïm, Emma, Noémie och Jacques att kännas som personer jag själv mycket avlägset skulle kunna vara släkt med. Det är så klart enkelt att bli tagen av ett så tragiskt och vettlöst öde. Men släkten Berest fångar en långt innan andra världskriget har sitt utbrott.
”Vykortet” tar sig in i både hjärna och hjärta
Dessutom är ”Vykortet” mycket skickligt sammanvävd. Här finns ett djup med många historiska detaljer, samtidigt som det finns ett lästempo som hela tiden får en att vilja vända blad framåt för att få reda på vad som händer sen. Även när man vet vilket öde som väntar. Jag tycker också om hur Anne Berest inte låter berättelsen stanna i dåtid. Fortfarande idag är judar utsatta för fördomar, hot och våld. Så även om ”Vykortet” är en historisk roman så knyts många trådar ihop till en sluten cirkel av återkommande teman. ”Vykortet” är en mycket intelligent, noggrann och fantastiskt fint skriven bok som träffar lika högt på den intellektuella som på den emotionella skalan.
