John Grisham har gjort sig känd för sina juridik- och rättegångsfokuserade thrillers. Och visst finns rättsväsendet med som ett tema även i ”Pojkarna från Biloxi”. Men den här boken överraskade mig med att vara något helt annat än det jag hade förväntat mig. Jag (och många andra med mig) har länge funderat över om John Grisham pensionerat sig i smyg. Finns det en möjlighet att spökskrivare har tagit över och nu släpper böcker i hans namn? Inget definitivt svar finns på den frågan. Men en del böcker utgivna under de senaste 5-10 år har varit väldigt annorlunda Grishams äldre utgivning. Samtidigt är det förstås inget märkligt att böcker utvecklas i takt med sin författare. Eller att en författare som skrivit så mycket och så länge vill testa något nytt.
”Pojkarna från Biloxi” är definitivt något nytt. Men jag måste säga att jag gillar det. Boken inleds med ett historiskt återberättande av två olika familjer som både emigrerat till USA runt förra sekelskiftet. Jag uppfattade dessa kapitel som ett världsbygge, och därefter skulle bokens handling ta vid. Någon sådan övergång sker aldrig. Istället får man som läsare fortsätta följa familjerna Rudy och Malco i två generationer. Ett grepp som gör att man med tiden kommer karaktärerna nära.
”Pojkarna från Biloxi” läses bäst som en historisk släktskildring
Hugh Malco och Keith Rudy växer upp i samma område i Biloxi, en liten kustort i södra USA lokaliserad strax öster om New Orleans. Deras pappor känner varandra, själva är de under en period stjärnor i skolans baseballag. Men därefter skiljer sig deras livsöden sig åt. Medan Keith Rudy går i sin pappa Jesses fotspår och utbildar sig till advokat, tar Hugh Malco snart efter sin egen far. Lance Malco försöker hålla en representabel fasad som restaurangägare och entreprenör. Men sin främsta inkomster gör han på det hasardspel och den prostitution som bedrivs på hans nattklubbar.
Om ”Pojkarna från Biloxi” är en thriller, så är det en långsam sådan. Visserligen innehåller boken en hel del plötsliga, och ibland våldsamma inslag. Men ofta är det år av händelser som sakta bygger upp mot bokens tragiska slut, där släkterna Malco och Rudy på sätt och vis slutligen cementerat sina öden. När man väl kommit in i tempot, och vant sig vid att ”Pojkarna från Biloxi” nästan är skriven som en släktkrönika, så finner jag ändå handlingen mycket intressant. Men kanske inte sådär nervkittlande spännande. Inslagen av rättegångsscener har en stark Grisham-anda över sig, även om man oftast känner sig rätt trygg med hur utfallet kommer bli.
Förväntar man sig en Grisham-bok i stil med de titlar som gavs ut på 90-talet finns en risk att man kommer bli besviken. Men ser man ”Pojkarna från Biloxi” som en fristående bok, så är detta läsning som fångar en från första till sista sidan. Tycker man om Grishams ”Vindarna på Camino Island” och ”Tid för barmhärtighet” så kommer man precis som jag antagligen även gilla ”Pojkarna från Biloxi”.
