Jag har väntat på att ”Funny story” (En lustig historia) av Emily Henry ska komma ut ungefär sedan samma sekund jag läste ut hennes förra bok: ”Min lyckliga plats”. Jag älskar nämligen Emily Henry så mycket att jag bokstavligen känner värmen i mitt hjärta när jag tänker på hennes böcker. Så ja, mina förväntningar var höga. Och som vanligt levde boken helt upp till mina Emily Henry-förväntningar.
”Funny story” (En lustig historia) av Emily Henry
Det är en lustig historia egentligen: Daphnes fästman Peter lämnar henne bara ett par veckor innan de ska gifta sig. Han har nämligen insett att han egentligen är kär i sin kvinnliga bästa kompis: Petra. Petra, som han i alla år har sagt att han inte har ”sådana känslor för”. Men så visar det sig att det hade han tydligen visst. Hoppsan! Ja, Peter och Petra; man förstår ju snabbt att detta kommer bli ett helt och hållet olidligt par. Daphne får en vecka på sig att flytta ut ur huset som är hans. Hennes enda val blir att hyra ett rum hos Miles. Miles är Petras nyblivna ex. Det är knappast ideala förhållanden, men Daphne behöver bara stå ut i hundra dagar. Sedan kan hon lämna stan Waning Bay för gott.
Sedan, bara ett par veckor efter Peter lämnade Daphne, landar inbjudningar till Peter och Petras bröllop i brevlådan. En till Miles och en till Daphne. På fyllan tackar de ja. När Peter ringer Daphne för att säga att det är helt okej om hon inte vill gå – han vet ju att hon ”sitter hemma och deppar efter deras förhållande tagit slut” – klarar Daphne inte av hans självgoda as och säger att hon inte kommer till bröllopet ensam. Nej, i själva verket dejtar hon Miles. Det gör hon inte. Men Miles bangar inte möjligheten att jävlas med Peter och Petra och spelar glatt med.
Miles inser snart att Daphne planerar att lämna stan. Då bestämmer han sig för att ta med Daphne på en upptäcktsfärd genom Waning Bay och Lake Michigan-distriktet under de 100-ish dagar som hon har kvar. Han är nämligen övertygad om att hon snart kommer bli kär i Waning Bay som hon flyttade till för kärlekens skull. Även om kärleken visade sig vara en rövhatt.
Klassiska tropes som inte känns långtråkiga
”Funny Story” (En lustig historia) har en hel del gemensamt med Henrys tidigare romaner ”Strandläsning” och ”Bokälskare”. Den bjuder på invecklade föräldrarelationer, mysig kuststad och oväntade vänskaper. Henry, som jag kallar för feelgood-författare, kallar sig själv romance-författare, tar sig gärna an klassiska romance tropes. I ”Bokälskare” och ”Strandläsning” var det ”rivals-to-lovers”, i ”Happy Place” är det ”roommate-to-lovers”. Ibland kan användningen av dessa tropes bli långtråkig och förutsägbar, men Henry är en skicklig författare. Det blir aldrig långtråkigt. För det mesta kan man lista ut hur boken typ kommer sluta, men vägen till slutet inte alltid lika självklar.
”Happy Place” (En lustig historia) har ett bra tempo, även om boken mest gestaltar ett stillsamt liv i en kuststad. Miles är ett alldeles utsökt kärleksintresse, en typisk karaktär för läsaren att själv förälskas i. Daphnes karaktär tecknas mer på djupet. När hon inser att hon är en person som alltid måste vara del av en tvåsamhet, tacklar hon detta. Hon bygger fler vänskaper bortom den med Miles. Dessutom gräver hon ordentligt i den bräckliga relation hon har med sig far. Han är en opålitlig med charmig man som sårat Daphne regelbundet genom ett helt liv. Men ibland älskar man även de som inte är perfekta.
Svårt att inte förälska sig i ”En lustig historia”
”Happy Place” är en bok som jag skulle kunna läsa om på direkten. Det är varm läsning, full av hjärta och hopp. Boken är strösslad med de mysiga karaktärer Daphne lär känna när Miles visar henne runt Waning Bay. Ja, man vill helt enkelt flytta in i denna bok där allt löser sig till slut. Jag har tänkt en hel del på ”En lustig historia” sedan jag läste klart den. Jag började nämligen fundera över varför så många har fallit handlöst för Miles. Ja, förutom det faktum att han är en godhjärtad och inkännande person som är väldigt medveten om sina egna problem. Till slut kom jag på det!
Som kvinna är man ofta van vid att vara familjens projektledare som planerar allt från veckans middagar till årets semester. Daphne får under några månader luta sig tillbaka och njuta av allt Miles planerar för henne. Han tar henne till nya platser, låter henne uppleva nya saker. Dessutom väcker han henne rätt ofta med nybryggt kaffe från det lokala fiket ”Fika”. Ack, att få nybryggt kaffe och en varm croissant en söndagsmorgon utan att behöva fixa det själv. Är det kanske just detta som gör att vi älskar Miles? Han tar hand om och skämmer bort Daphne. Kanske är detta den största lyxen för en vuxen människa.
Det värsta med att snabbt tugga i sig en efterlängtad bok, är hålrummet den lämnar efter sig. Jag längtar redan efter nästa bok från Emily Henry. På instagram spanar jag efter ledtrådar inför nästa års boksläpp. Jag hoppas i alla fall det blir en ny bok redan nästa år. Annars kommer jag försmäkta i den gråa verkligheten där ingen köper mig en latte.
Mångfaldig vinnare av Goodreads Choice Awards
”En lustig historia” släpps på svenska den 3 juni 2024 och det är Lavender Lit som står för utgivningen. Det är märkligt att Henry aldrig nominerats till Årets Bok i Sverige. Förklaringen kanske ligger i att hon ges ut av ett mindre förlag som inte ägs av Bonnier. Årets Bok är ju nämligen Bonnier Bokklubbars litteraturpris. Böcker från andra förlag nomineras men det är ofta en kraftig övervikt av nomineringar från Bonnierägda förlag.
Å andra sidan har Emily Henry vunnit Årets Romance i Goodreads Choice Awards varje år sedan 2020. Goodreads ägs av Amazon, men har en bred representation av böcker bland de nominerade varje år. Här är ”folket” med och väljer vilka som går vidare till slutomröstningen. Goodreads Choice Awards lyckas därmed vara ett betydligt mer folkligt pris än vad Årets bok är (där samma jury sedan starten valt ut de nominerade böckerna). Bara som en parentes, då det pratas mycket om de nominerade böckerna hos många stora aktörer. I år fick Lavender Lit en nominering till Årets bok: Kvinna saknad.
