Denna vecka är det äntligen fredagen den 13. Halloween är blott ett par (okej tre) veckor bort och om det inte är hög tid att plocka fram en skräckbok nu, ja när kommer det då någonsin vara läge? Konferensen av Mats Strandberg är en otrolig slasher som utspelar sig i en miljö många av oss själva upplevt med en skräckblandad förtjusning: konferensen.
Varning för igenkänning för alla offentligt anställda
När kollegorna på kommunalkontoret haft presskonferens om ett minst sagt omdebatterat expropriationsärende, åker de direkt vidare till en konferensanläggning där de ska ägna resten av dagen och kvällen åt teambuilding. Kursgården ligger vackert vid vattenbrynet och kollegorna inkvarteras i små stugor. Ja, har du någonsin varit på en kursgård som offentligt anställd känner du säkert redan igen dig.
Det visar sig snabbt att det finns gott om friktion i gruppen – något som på egen hand bäddar för en ryslig upplevelse. Faktum är att detta hade kunnat vara en historia som resulterat i kalla kårar även utan den galne mördaren som inte verkar nöja sig innan så mycket blod som möjligt har spillts. För ja, det är en mördare lös och han gillar att göra sig av med folk så blodigt som möjligt.
Strandberg framför King vilken dag som helst
Konferensen är vad som i filmform skulle kallas för en slasher. Tänk brutala tillvägagångssätt, blod, kanske en skalpering om du har riktigt tur. Vissa av mordsätten minns jag fortfarande i detalj, trots att det är 2.5 år sedan jag läste boken. Den är utmärkt, den är spännande, den ger puls och en släng av ångest.
Strandberg beskrivs ofta som en svensk Stephen King. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag läser hellre Mats framför King vilken dag som helst. Mats Strandberg lyckas föra fram berättelser med samma rysfaktor som King, men har gör det på ett mer koncentrerat, effektivt och rättframt sätt. Strandberg låter oss lära känna karaktärerna i sina böcker på en gång. Så även i Konferensen genom att tillägna dem egna kapitel där vi får följa deras konferens utifrån olika perspektiv.
Kärleksfullt tecknade karaktärer
Detta är en röd tråd genom alla Mats Strandbergs böcker: det snabba men ändå rika tecknandet av personerna som bebor hans berättelser. De träder fram snabbt och som läsare lär jag direkt känna dem och får en omedelbar anknytning till dem. Det är också därför jag bryr mig om hur det ska gå för dem, en viktig ingrediens för min del när jag läser skräck. Jag måste få knyta an till karaktärerna, annars finns det ingen poäng. Jag såg M3GAN för någon vecka sedan och kände mig så nollställd inför karaktärerna att M3GAN, för min del, hade kunnat ta livet av dem allihopa. Så är det aldrig i Strandbergs böcker! Jag bryr mig om hur det ska gå och jag vänder alla blad tills jag får reda på det.
Att jag bryr mig, beror så klart på att Mats Strandberg bryr sig. Med kärlek beskriver han sina karaktärer – de förlöjligas aldrig. Detta blev tydligt redan i Färjan. Färjan är en berättelse där andra författare så lätt hade kunnat förlöjliga kryssningar och folk som regelbundet åker på dem. Men Strandberg ger dem kärlek hela vägen fram tills att kniven sticks i dem. Eller ja, tänderna huggs i dem snarare, i Färjans fall.
Konferensen på Netflix
Fredagen den 13 oktober, alltså denna fredag som kommer, har Konferensen premiär som film på Netflix. Det är alltid lite nervöst när en bok man älskar ska få komma till liv på skärmen. Men trailern ser lovande ut. Nu måste jag bara tackla det där problemet att skräckfilm gör mig betydligt mer nervös än skräcklitteratur. Men för Mats Strandbergs skull är jag villig att ta risken.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
