Om man vill läsa en bok som får en att fulböla på bussen mellan Farsta och Skogås, då ska man absolut plocka up ”We all want impossible things” av Catherine Newman. Men mest av allt ska man göra det för att det är en helt otrolig bok som jag sög åt mig varje litet ord av. Fem av fem, vill läsa om på direkten och tvinga alla jag känner att läsa den också.
Hjärtskärande om att förlora en vän
I ”We All Want Impossible Things” får vi följa Ash som vakar vid sin bästa vän Edis sida under hennes sista tid på hospice. De två har delat livet sedan barndomen, och när döden närmar sig blandas sorgen med skratt, minnen och små detaljer som är fullkomligt omöjliga att värja sig från. Som Ashs jakt på den en i det närmaste mytologisk kaka eller eller när hon plockar bort små skäggstrån från Edis haka. Ash försöker samtidigt hålla ihop sitt eget liv med tonårsbarn, ett havererat äktenskap och famlande kärleksmöten. Detta gör att romanen pendlar mellan det djupt sorgliga och det det ofta oväntat komiska. Ja, det låter som en klyscha, men detta är en bok som får mig att både skratta högt för att på nästa sida gråta som ett barn.
Edis sjukdom blir också en katalysator för Ash. I den fysiska närheten till andra söker hon både tröst och en bekräftelse på att hon fortfarande lever. I sexet ryms inte bara flykt, utan också en form av självupptäckt. Det blir som ett försök att förstå vem hon är när nu vänskapen som burit henne genom livet sakta glider från henne.
”We all want impossible things” har allt jag saknade i ”Alla fyra”
”We all want impossible things” av Catherine Newman har allt som jag saknade i ”Alla fyra” av Miranda July. Detta borde vara romanen på allas läppar. Detta borde vara romanen som leder folk genom skakiga deras äktenskap. Eller kanske inte. Men den värme som Ash beskriver sitt havererade äktenskap med Honey med (jo han kallas så av alla) gör mig förälskad i dem båda. Men det är naturligtvis inte kärleken mellan Ash och Honey som är det viktiga i ”We all want impossible things”. Det är kärleken mellan vännerna Ash och Edi. Den är allt.
Jag blir också väldigt rörd av hur många som älskar Edi och kommer för att vaka hos henne. Det är nästan omöjligt att inte fundera över om en själv gjort samma avtryck hos folk som Edi uppenbarligen gjort.
En bok att behålla i både hjärtat och bokhyllan
Jag känner en sådan saknad efter den här boken. Efter Edi och Ash och Honey. Den varma personalen på Edis hospice. Efter maten som Ashs dotter lagar. ”We all want impossible things” är en bok att läsa, uppleva, känna, skratta och gråta till. Jag lånade den på biblioteket efter att ha sett den i Brita Zackaris flöde på instagram. Ångrar det inte en sekund. Eller jo, jag ångrar att jag inte köpte den faktiskt. Det här är nämligen en bok jag gärna skulle vilja ha i bokhyllan. Det är en varm och smart berättelse om vänskap, kärlek och förlust, skriven med en lätthet som gör det tunga uthärdligt.
