”The Life of Chuck” av Stephen King är egentligen en del av hans större novellsamling ”If it bleeds” (svensk titel: Blod säljer). I och med filmatiseringen av ”The Life of Chuck” (med Tom Hiddleston i titelrollen), har denna lilla berättelse släppts på egen hand och jag kunde inte motstå den. Det är jag glad för.
The Life of Chuck – när det lilla livet rymmer ett helt universum
Stephen Kings ”The Life of Chuck” är en novell berättad baklänges – från livets (och universums) slutskede till barndomens trevande (dans)steg. Novellen berättas i tre delar och tillsammans bildar de ett porträtt av en till synes vanlig man, Charles (Chuck) Krantz. I den första delen (som utspelar sig sist i hans liv) faller världen bokstavligt talat sönder samtidigt som Chuck dör, som om hans medvetande burit hela verkligheten. Därefter får vi se honom dansa på en trottoar i Boston, mitt i livet, där ett ögonblick av glädje tillsammans med en gatumusikant får allt att vibrera av närvaro. Till sist följer vi honom som barn, föräldralös och nyinflyttad hos sina morföräldrar, där han hittar ett rum på vinden – en plats där gränserna mellan verklighet och något större börjar skymta.
Mitt omöjliga Stephen King-projekt
Jag har en fram till nu outtalad dröm att läsa allt som Stephen King har publicerat. Tyvärr skriver han snabbare än vad jag läser och har varit verksam som författare betydligt längre än vad jag har levt. Det är ett projekt som jag inte riktigt tror att jag någonsin kommer avsluta. Konstigt nog känner jag noll frustration över detta. Det känns nästan befriande att medvetet ta sig an något så stort och redan från början veta att det nog inte kommer gå.
När skräcken läggs åt sidan skimrar King extra intensivt
”The Life of Chuck” är inte en skräckberättelse. Det är istället den typ av berättelse där King verkligen kommer till sin rätt. Det handlar som sagt om en helt vanlig människa – men samtidigt befinner vi oss i ett science fiction-skimrande bygge där en stor fråga snabbt infinner sig: tänk om varje människa bär sitt eget universum inom sig – och vad händer då med det universumet när hen dör?
Låter det deppigt? Det är det inte. Tvärtom. ”The Life of Chuck” är en hyllning till livet. Sällan har jag lett så mycket av ren och skär belåtenhet under tiden jag läst en bok. Ja, det är givetvis sorgligt att Chuck är döende, men när vi får veta detta känner vi honom inte ännu. Vi går alltså in i berättelsen och är fullt medvetna om att Chuck är vid livets slutskede. Samtidigt rasar världen runt honom. Bokstavligen. Kalifornien har mer eller mindre vittrat sönder. Internet fungerar inte längre. Folk tar livet av sig i rasande fart för att det börjar bli tydligt att världens slut lommar runt hörnet. Kanske runt samma hörn som slutet väntar på Chuck?
Svår att kategorisera – lätt att älska
Jag tyckte så mycket om ”The Life of Chuck” att jag skulle kunna läsa den igen på direkten. Är det en dyster feelgood? En livsbejakande dystopi? Jag vet inte riktigt var den hör hemma, men det känns heller inte särskilt viktigt. Jag blev rörd, jag blev glad – och jag kunde inte låta bli att tänka: jäklar, vad fint livet är ändå.
