”Svinen” av John Ajvide Lindqvist är en bok vars premiss jag, i alla fall på pappret, föll för:
Efter en spelning på ännu en invigning av en galleria blir dansbandet Tropicos turnébuss kapad av två grisbönder, en bror och en syster som hävdar att de är bandets ”biggest fänns”. Under hot från hagelbössa och elektrisk grisprodder körs bussen till syskonens förfallna svinfarm och där börjar mardrömmen.
Samtliga medlemmar, utom bandets sångare, den bedagade charmören Roland, kedjas fast i stian tillsammans med ett tjog stora, hungriga grisar. För Roland har syskonen andra planer. De vill ha ett barn och vem kan vara lämpligare som far än deras store idol? Båda syskonen är groteska och det krävs både tvångsmatning med Kamagragel och desperata fantasier om Eva Remaeus för att Roland ska ”få fjött på pellefjöngen”, som de uttrycker saken.
Jag som är förtjust i skräck överlag och kroppsskräck i synnerhet blev naturligtvis sugen. Detta är, enligt författaren själv i bokens inledande friskrivning och varningstext, hans försök till en genre som kallas ”Hillbilly horror”.
Vad är ”Hillbilly horror”?
Hillbilly horror är en subgenre inom skräcken som tar oss bort från stadens trygghet och rakt in i de mörkaste skogarna, träskmarkerna och bergspassen. Naturen blir klaustrofobisk, en fälla, och människorna som bor där är hotet. De är våldsamma, inavlade och oförutsägbara. Genren rör så klart vid rädslan för det främmande, men speglar tveklöst våra fördomar om klass och landsbygd. Filmklassiker inom genren är Den sista färden (Deliverance, 1972), och Motorsågsmassakern (Texas chain saw massacre, 1974) och Wrong Turn (2003). Det är tydligt vart Ajvide Lindqvist hämtat inspirationen, men medan filmerna ovan om och om igen får mig att rysa av obehag och gömma mig bakom kudden, upplever jag ”Svinen” mest som en en pastich på, och en lek med, genren snarare än ett tillskott? Kanske mer en stilövning av författaren än ett försök att tillföra något nytt till genren utöver en ny geografisk placering.
Fungerar hillbilly horror i en svensk miljö?
Hillbilly horror är en tydligt amerikansk genre som är starkt knuten till vissa geografiska och kulturella miljöer. Den är framför allt förknippad med bergskedjan Appalacherna och djupa sydstaterna Kentucky, West Virginia, Tennessee och delar av Georgia. Även träskmarkerna i Louisiana och avlägsna områden i Texas har spelat en stor roll för genren på vita duken. Fungerar det att förflytta genren till svenska landsbygden? Nja. När hillbilly horror plötsligt utspelar sig i det fiktiva svenska landskapet Karlaland, blir det faktiskt svårare för mig att komma förbi klassföraktet. Ja, jag vet, hela genren bygger på klassförakt och fördomar mot ”lantisar”, men det är nog klassföraktet och fördomarna i ”Svinen” som gör mig mer äckelmagad än den där utlovade grisiga brutaliteten.
Lever ”Svinen” upp till den utlovade orgien i äckel?
Boken är försedd inte bara med varningar om det brutala innehållet, utan även en friskrivning från författaren och förseglade sidor (kul detalj). I sin varning/friskrivning skriver Ajvide Lindqvist att inte har har skrivit boken för att håna lantisar eller överviktiga: ”Man bör alltså förstå att jag inte skrivit den för att håna grisbönder, överviktiga personer eller dansband. Nej, det hör till den genre där extremt våld, groteskerier och mänskliga deformiteter i allmänhet ingår”. Men vänta lite nu? Att skriva tjocka karaktärer är alltså ett sätt att beskriva det kroppsligt groteska? Förlåt, men jag orkar inte. Jag måste säga att jag i litteraturen, eller kulturen överlag, verkligen tröttnat på att tjockhet om och om igen, fortfarande, används just för att beskriva outsiders, knäppa och rätt ofta lite smådumma personer. Att tjockhet så ofta blir verktyget att representera och gestalta ”det andra”, och här alltså bland annat (tillsammans med grisböndernas övriga fulhet) ska representera groteskerier och mänskliga deformiteter? Ja, jag förstår vad Ajvide Lindqvist försöker säga och vad det är han vill ge liv åt med ”Svinen”, men jag gillar inte riktigt metoden. Jag blir faktiskt mer provocerad av friskrivningen än vad jag blir av själva novellen.
Vissa av sidorna måste sprättas, för att skydda läsaren mot brutaliteten och blodet i ”Svinen”. Kanske är jag avtrubbad? Kanske är det för att nyheterna varje dag är vidrigare än fiktionen? Men jag blir faktiskt aldrig illa berörd av just våldet. Jag blir mest bara irriterad på hur grisböndernas dialekt är transkriberad. Jag får läsa deras repliker högt flera gånger för att förstå vad det är de säger. Det stör min läsning och jag gillar det inte. Jag har tyckt om tidigare böcker jag läst av Ajvide Lindqvist och håller ”Låt den rätte komma in” som en av mina vampyrfavoriter. Men ”Svinen”, den faller mig inte alls i smaken.
Pensionera hillbilly horror och rikta fokus mot eliten istället
Kanske är det helt enkelt dags att pensionera genren hillbilly horror och fokusera mer på ”wealth horror”. Alltså lägga fokus på den rika eliten, som väl ärligt talat utgör ett större hot mot mänskligheten än vad två incestuösa grisbönder någonsin kommer göra. The Hunt, The Menu och The Fall of House Usher är utmärkta exempel på hur man kan vända på klassföraktet och jag måste erkänna att jag föredrar den sortens grepp framför hillbilly horror.
