Hur recenserar man en dagbok utan att recensionen spiller över till att bli en utvärdering av personen som skrivit den? I ”Snittet: En dagbok” publicerar Mondial Nisse Hallbergs mycket personliga anteckningar. Det är känslor, tankar och vardagsskildringar han blivit rekommenderade att skriva ned. Det ska fungera som ett sätt att hantera den stora förändring han just då genomgår i livet. Först i efterhand kommer idéen om att dessa anteckningar skulle kunna bli en bok.
När boken inleds är Nisse Hallbergs flickvän redan en bra bit in i sin graviditet. Nisse ska bli pappa för första gången. Han ska precis fylla 40 år och var inte säker på om han någonsin skulle bli förälder. Hans flickvän, Emelie Uggla, har redan två vuxna döttrar. Vid 44 års ålder gravid är hon nu gravid med sitt tredje barn. En graviditet som tar väldigt hårt på henne, fysiskt och psykiskt. Det kan nog alla relatera till som själva burit flera barn. Själv kände jag mig mer än halvdöd när jag väntade mitt fjärde barn, och då var jag drygt tio år yngre. ”Snittet” följer hela graviditetens andra del, förlossningen samt den första tiden som nyblivna föräldrar. Men den handlar lika mycket om relationen och barnet, som om Hallbergs utifrån sett spretiga liv som komiker, poddare, skådespelare, mycket lojal vän och väldigt orolig son till en alkoholiserad mamma.
”Snittet” är en mycket självutlämnande dagbok
Några saker kan jag konstatera om ”Snittet”. Nisse Hallberg räds inte för att vara självutlämnande, eller för att lämna ut sina anhöriga. Men det känns aldrig slaskigt för mig som läsare att läsa. För alla personer i Nisses kretsar som blir omnämnda i hans dagbok nämner han med stora mängder kärlek. Den enda han är genomgående hård mot är egentligen sig själv. Det är en ständig kamp mellan att tro på sin personliga utveckling och att falla tillbaka i gamla fällor. Men man tvivlar aldrig på äktheten i Nisses ambitioner. Det känns verkligen som att det man läser i ”Snittet” är till mycket stor del helt ocensurerade tankar.
Personer Nisse inte känner får inte riktiga samma kärleksfulla bemötande. Jag är osäker på om jag någonsin läst en bok där så många personer benämns som ”as” som i ”Snittet”? Det är helt klart en dagbok där känslorna får utrymme att svalla. En dag är alltid fantastiskt och underbart, nästa dag vill man bara dra. Som läsare försöker man hänga med i växlingarna. Det går inte riktigt att tycka till om bokens innehåll. För det är så uppenbart att ”Snittet” ÄR Nisse Hallberg. Oavsett om man kan relatera till hur Nisses liv ser ut (det kan inte jag, jag har ett sånt där grått tråkigt liv som Nisse personligen inte förstår sig på) eller inte, så finns det en stor behållning i att läsa den här boken.
Stark och rolig läsning oavsett om man kan relatera eller inte
Jag förstår rätt snabbt att om vi ritar upp någon slags skala över vardagen så befinner Nisse Hallberg sig i ena ändan och jag i den andra. För mig känns det svårt att relatera till hur tätt konflikterna duggar i relationerna. Jag trillar nästan ur mitt insuttna soffhörn när Nisse självsäkert konstaterar att allt som är jobbigt när hans tjej är gravid kommer bli så mycket enklare när barnets är fött. (Han reviderar det efter förlossningen.) Och jag skrattar högt åt avsnittet där Nisse Hallberg resonerar kring huruvida han skulle ta en kula för sin hund.
Nej, jag har aldrig tagit smygshots vid restaurang besök. Har inte köpt en trumma för 6000 kr i födelsedagspresent till en vän. Inte heller känner jag tillräckligt många kända personer för att kunna namedroppa ens en promille av de namn som nämns i ”Snittet”. Men det spelar ingen roll att jag inte kan relatera. Det här är inte en lärobok i vare sig föräldraskap eller emotionell hantering. Men det är bra och rolig läsning. En bok som tvingar fram reaktioner hos läsaren vilken utgångspunkt man än har. Under den period som Nisse Hallberg skriver ”Snittet: En dagbok” börjar han fundera över om det kanske finns en seriös skådespelare i honom? Författaren verkar han onekligen redan ha hittat.
