Recension av Pianisten, skriven 1946 av Wladyslaw Szpilman

Recension: ”Pianisten” av Wladyslaw Szpilman

”Pianisten” gavs ut för första gången år 1946, bara ett år efter andra världskrigets slut. I år gavs boken ut i nytugåva i Sverige, tjugofem år efter den första utgivningen på svenska. Om titeln känns bekant, så beror det troligen på att boken blev filmatiserade år 2002, där Adrien Brody vann en Oscar för bästa skådespelare i sin roll som Szpilman.

Avskalad och brutal skildring skriven direkt efter kriget

I bokens efterord påtalar man hur unikt det var att Szpilman skrev sin bok så snart efter krigets slut. Det märker man också av under läsningen. Boken är en ögonvittnesskildring helt utan försök till att resonera eller försöka förstå, så som annars ofta är vanligt. Det är nästan som den är skriven av någon som fortfarande befinner sig det chocktillstånd en så traumatisk upplevelse måste framkalla.

Trots den uppriktiga framtoningen så var världen inte redo för ”Pianisten”. Den första versionen blev censurerad på flera olika sätt, något som i denna nyutgivna upplaga givetvis är korrigerat. Bland annat kunde inte flera av dåtidens regimer acceptera att Szpilman skildrade en nazitysk militär i positivt ljus. Detta trots att soldaten ifråga de facto hade bidragit till Szpilman överlevde kriget.

Viktig nyutgivning av ”Pianisten” för att hålla förintelsen färsk i minnet

Som med alla andra skildringar av förintelsen är det svårt att ta in Wladyslaw Szpilmans berättelse som verklighet. Det är för hemskt, för mycket död och ondska. Tanken på det oroar mig ibland. För jag vet att varje ord han skriver är sant. Det är mina känslor, jag vill inte att något så hemskt ska ha hänt, som bromsar upp.

Men nu när ytterst få av förintelsens ögonvittnen finns kvar i livet så känns de här böckerna extra viktiga. ”Pianisten” är en bok som är relativt lätt att ta till sig ändå, just för att Szpilmans skildring går rakt in. Och det är med hjälp av skildringarna från de som blev tvingade att genomleva den som vi kan mota den växande skaran förintelseförnekare i grind. Hoppas jag.

Betyg

Ögonvittnesskildring skriven i närtid
10/10
Rakt och konstlat språk
9/10
Brutalitet som är svår att ta till sig
9/10
Totalt
9.3/10

Anna har sorterat in sig själv under "boknörd" sen barndomen, gillar att läsa snabbt och föredrar - trots annars stor digital närvaro - en klassik bok av papper att hålla i handen. Hon slukar allt från faktaböcker till true crime och historiska romaner, men har lite svårt att fastna för feelgood.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Det slutar med oss av Colleen Hoover
Previous Story

Recension: ”Det slutar med oss” av Colleen Hoover

Hon som blev kvar Riley Sager
Next Story

Recension: ”Hon som blev kvar” av Riley Sager