”Minnenas strand” är skriven av debutanten Tomas Strömqvist. Boken utspelar sig i både Sverige och Danmark, och följer Malcolm Forsgren. För tre år sedan försvann hans fru spårlöst från en strand i Jylland. Polisens sökande har inte lett till några nya upptäcket. Utredningen går nu på sparlåga. Via sitt arbete som filmrestauratör kommer Malcolm i kontakt med familjen Levin. Även de har nyligen gått igenom ett trauma. För ett år sedan dog Josef Levins barnbarn David, och nu vill han hjälpa sin dotter Livia komma vidare i sitt sörjande genom att låta Malcolm göra en film om David.
Parallellt med att Malcom tar itu med sitt arbete och frågor väcks kring vad som verkligen hände dagen då David dog, så sker plötsligt en utveckling i Danmark. En ung kvinna hittas död när hennes skelett spolas upp till strandkanten av en sjö. Det visar sig att hon försvann strax innan Malcolms fru Sofie blev bortrövad. Kan det finns en koppling? Finns det hopp för att man ska kunna hitta Sofie?
Tomas Strömqvist tar sig an sin berättelse från en ny vinkel
Ibland känns det som att många svenska spänningsromaner följer i stort sett samma grundmanus. Där finns en en huvudkaraktär, inte sällan med missbruksproblematik eller psykiska besvär, som av en eller annan anledning en privat utredning. Och när just de börjar utreda brottet som boken kretsar kring, börjar nya uppgifter plötsligt tillkomma. Uppgifterna som spänningsromanens klassiska karaktärer – kanske en inkompetent, nedsupen polis eller varför inte en stressad, kedjerökande polis – misslyckats med att finna. Där finns mörka hemligheter, rika familjer med dolda konflikter, mystiska kvinnor och alltid leder allt mot ond, bråd död. Eventuellt med ett inslag av rättvisa på slutet. Ja som sagt, ett givet smörgåsbord som många författare brukar plocka från.
Men precis när jag tror att jag vet hur ”Minnenas strand” kommer mynna ut, när jag tror att jag i detalj kan förutspå hur resten av boken är skriven, så blir det inte så. Tempot är den ena överraskningen. Slutet den andra. När jag förväntade mig en fortsatt uppbyggnad mot den kulmen jag trodde jag förutsett, så bryts tempot av helt mot det förväntade. Det bidrog till att spänningen höll i sig ända in i slutet. Och jag såg inte slutet komma. Jag var inte ens nästan rätt ute med mina gissningar. Och ändå så kändes det inte alltför långsökt. Ledtrådarna fanns där, när jag tänkte efter.
”Minnenas strand” överraskar med flera nya, fräscha inslag
Jag tycker Tomas Strömqvist lyckats mycket väl med att lägga grunden för en för mig helt ny typ av twist. Det jag under läsningen tolkar som information som hör till en annan del av berättelsen blir oväntat till en pusselbit som leder fram till en helt den oväntade sanningen. Det kändes riktigt uppiggande att ha fel.
Det var även intressant hur ”Minnens strand” lyfter andra teman som känns nya, såsom inslagen av AI-användning. Förmågan att skriva en klassisk spänningsroman som ändå känns ny i vissa avseenden ger definitivt mersmak på framtida böcker av författaren. Tills dess kan jag varmt rekommendera ”Minnenas strand” till den som gillar spännaning och tror sig kunna varenda tänkbar händelseförveckling, men längtar efter att bli motbevisad.
