Bokrecensione av "Ett ord för blod" av Faysa Idle

Recension: ”Ett ord för blod” av Faysa Idle

”Ett ord för blod” är Faysa Idles debutbok, skriven tillsammans med de två medförfattarna Daniel Fridell och Theodor Lundgren. Boken skildrar Faysas barndom och uppväxt. Har man tidigare läst Diamant Salihus omtalade böcker, ”Tills alla dör” och ”När ingen lyssnar”, så skildrar den här boken en annan sida av de senaste årens turbulenta utveckling i Järvaområdet. Istället för ett journalistiskt kartläggande, eller polisens utredande, så får man här en skildring av mänskliga reaktioner under samma omständigheter. I boken blottas ofiltrerade känslor om hur det är att en vän eller familjmedlem mördas i ens hemkvarter, om att bli dödshotad, om att inte kunna finna trygghet någonstans i livet.

”Ett ord för blod” blottlägger betydelsen av förutsättningar

Faysa Idle skriver ut sitt eget perspektiv om såväl familjeliv, skolgång som om vänner. Ibland känns hennes iakttagelser så väldigt observanta. Andra gånger är de långt ifrån lika självklara. Ibland tror jag nästan att det är jag som inte begriper något. Kanske är det jag som behöver ett helt annat ramverk för att förstå bokens relationer, för att förstå kulturen som beskrivs? Som när det ryktas att en av hennes barndomsvänner försökt skjuta hennes bror och Faysa förvånat skriver om vännen:

Spooky, tänkte jag. Han som min brorsa spöat blodig när vi var små för att han ville leka och busa med mig. Spooky som lärt mig snusa när jag var tio år. Att det hade gått så långt.

Ett ord för blod, sida 194

I min värld låter det inte alls så märkligt att en ung pojke som blivit kraftigt misshandlad av ens bror, en person med omfattande makt- och våldskapital, i framtiden hyser agg mot honom. Men efter att ha läst ”Ett ord för blod” är det tydligt att det finns många olika måttstockar att mäta sig mot. Att Faysa i väldigt ung ålder begår inbrott i ett hus och försvinner därifrån med famnen full av surfplattor och datorer beskrivs som vara ”lite stökiga”, eller som att befinna sig ”i gränslandet mellan bus och brott.” Kalla det pearl clutching, men min idé om gränsen mellan bus och brott är sedan länge passerad vid inbrott. Men min reaktion säger förstås lika mycket om mig, och mina förutsättningar, som det säger något om författarens.

Faysa Idle saknar helt ambitionen att skönmåla sig själv

En stor behållning i ”Ett ord för blod” är hur oförställd den är. Boken lyckas väcka många starka reaktioner hos mig, men de är jämnt spridda i alla riktningar. Faysa Idle är uppenbart obrydd om att i sin bok själv framstå i bästa dager. Här finns ingen ambition att spela en hjälte, göra sig själv starkare eller mer rättfärdig än de omkring henne. Inget försök att förklara vad som är unikt hos henne, trots att det uppenbart finns något där. Något som inte alla hon vuxit upp med fick med sig.

Att det är just Faysa som tumlar ut på andra sidan av sin uppväxt och får möjlighet att skriva en bok om det, istället för att fastna i ett missbruk eller bli ännu ett offer för en skjutning, beskrivs närmast slumpartat. Men det finns förklarande faktorer. Att hon är kvinna är en av dem. Kvinnor tilldelas en annan roll, det gör Faysa Idle tydligt i sin bok. Men även kärleken till böcker, möjligheten att försvinna in i läsning, är en röd tråd. Drömmar om att göra precis det hon nu gjort, skriva en bok, skapar en horisont att blicka framåt mot.

Bladvändare som bjuder på ett nytt perspektiv

Jag läser ”Ett ord för blod” i ett nafs. När jag tar upp en bok och inte vill lägga ned den förrän det inte finns några ord kvar att läsa, så är det alltid ett gott betyg. Och den här boken lyckas trollbinda mig till att vända sida efter sida. Att Faysa Idle har poetiska ambitioner är något som blir tydligt på sina ställen, medan andra delar av boken är bra mycket mer fyrkantigt strukturerade. Enstaka formuleringar glimrar till, det här är ordföljder som Faysa burit inom sig länge får jag känslan av. Perspektivet hon bjuder läsaren på är ett helt annat än det man är van vid från tidningsrubriker och nyhetsreportage. Bara det gör ”Ett ord för blod” ytterst läsvärd.


Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Köp ”Ett ord för blod” hos: Adlibris
Köp ”Ett ord för blod” hos: Bokus

Betyg

Oförställdhet
8/10
Poetiska instick
9/10
Välbehövt nytt perspektiv
9/10
Totalt
8.7/10

Anna har sorterat in sig själv under "boknörd" sen barndomen, gillar att läsa snabbt och föredrar - trots annars stor digital närvaro - en klassik bok av papper att hålla i handen. Hon slukar allt från faktaböcker till true crime och historiska romaner, men har lite svårt att fastna för feelgood.

2 Comments Leave a Reply

    • Hej!
      Bra fråga, jag skulle säga att det absolut inte är en ungdomsbok. Sen är det väl individuellt från vilken ålder man kan läsa den. Jag skulle inte rekommendera den till min 13-åring men en 15-16 åring kan nog läsa den.
      /Anna

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Previous Story

Recension: “When women were dragons” av Kelly Barnhill

Recension: “My best friend’s exorcism” av Grady Hendrix
Next Story

Recension: “My best friend’s exorcism” av Grady Hendrix

Don't Miss