Recension av boken "En dag", originaltitel "One day", av David Nicholls

Recension: ”En dag” av David Nicholls

januari 31, 2024

”En dag” hade release i juni 2009, och fyller alltså 15 år i år. Boken är lika gammal som min äldsta son. Det kanske är därför jag inte minns så mycket av den? Men jag är rätt säker på att jag läste den bara några år efter att den givits ut. Mitt främsta bevis på det är att ett vältummat exemplar står i en bokhylla i vårt sommarhus på Gotland. Det är ytterst få av böckerna där jag inte har läst.

När jag nyligen nåddes av nyheten om att Netflix har spelat in en tv-serie som bygger på ”En dag” (originaltitel ”One day”), med premiär 8 februari 2024, så tänker jag att kanske är det dags för en omläsning. Boken har faktiskt redan funnit sin väg till rörligt media en gång tidigare. År 2011 kom ”En dag” ut som film, med Anne Hathaway och Jim Sturgess i huvudrollerna. Så vad är det med ”En dag” som lockar så enormt även ett och ett halvt decennium senare?

”En dag” följer Emma och Baxter. De möts i Edinburgh den 15 juli och det är just detta datum boken beskriver, år efter år. Ibland är det en dag som är viktig i huvudpersonernas liv, andra år får vi snarare genom brev och dialog en uppfattning om vad som hänt dem sen sist. Deras liv slingrar sig fram, präglade av deras bakgrund. Medan Emma får kämpa med arbetsplatser som är allt annat än drömjobb för att få livet att gå ihop, glider Dexter fram genom åren till synes helt utan bekymmer. Men precis som man kan ana så kommer både deras vänskap och deras separata liv gå igenom många svängar.

Varning, nu kommer en spoiler som antyder hur ”En dag” slutar

Det skulle vara lätt att kategorisera ”En dag” som ännu en feel good-bok. Visserligen inte utan stråk av smärta. Boken räds inte för att låta såväl karaktärerna som deras livsomständigheter stundvis vara precis så fula som verkligheten också ofta är. Men genom boken känner man ändå så tydligt av att vi närmar oss det tillfälle då allt helt plötsligt kommer falla på plats. Huvudpersonerna kommer få varandra. Slutet kommer vara lyckligt. Och när man väl når fram till det tillfället så känns det precis så tillfredsställande som man hade hoppats.

Det som får ”En dag” att sticka ut, och kanske det som ledde till att David Nicholls bok kunde bli både film och tv-serie, är att berättelsen inte stannar där. Precis när man är redo att runda av, när nästan allt har löst sig – så händer det. Visst. De gråa moln som återstår på Emma och Dexters himmel är sorgliga men man känner ändå hopp, klart det också kommer lösa sig? Men då, från ingenstans, kommer en händelseförveckling som får håret på armarna att resa sig.

Och sen stannar inte berättelsen där heller, trots att boken nu förlorat en av sina huvudkaraktärer. Vi får några dagar till att följa. Och när ”En dag” faktiskt är inne på sin sista sida så lämnas man som läsare med ett tomt hål som bara delvis hunnit lappas och lagas. Till skillnad från mycket annan feel good så är det härliga känslan hos läsaren efter att boken är slut inte drömmar om att få stanna kvar i karaktärernas liv. Utan lättnad över att inte behöva göra det. Och det är nog den twisten som fått Netflix att nu blåsa nytt liv i David Nicholls ”En dag”.


Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Köp ”En dag” hos: Bokus
Köp ”En dag” hos: Adlibris

Betyg

Bra läsflyt
8/10
Twist med svärta
8/10
Humor som ibland åldrats dåligt
7/10
Totalt
7.7/10

Anna har sorterat in sig själv under "boknörd" sen barndomen, gillar att läsa snabbt och föredrar - trots annars stor digital närvaro - en klassik bok av papper att hålla i handen. Hon slukar allt från faktaböcker till true crime och historiska romaner, men har lite svårt att fastna för feelgood.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Recension: "Yellowface" R. F. Kuang
Previous Story

Recension: ”Yellowface” av R. F. Kuang

Recension Hare House av Sally Hinchcliffe
Next Story

Recension: ”Hare House” av Sally Hinchcliffe