Recension: ”Det som inte syns” av Benny Haag och Lennart Karlsson

oktober 26, 2022

Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Det råder ju verkligen ingen brist på deckare som kretsar kring rättfärdiga poliser. Poliser som både har viljan att hjälpa de svaga, och modet att stå upp emot de starka makthavarna. I det avseendet är ”Det som inte syns” inte särskilt unik. Men det finns en sak som den här boken gör bättre än många andra. Och det är hur själva polisarbetet beskrivs.

Handling som kretsar kring makthavares utnyttjande av samhällets mest utsatta

”Det som inte syns” kretsar kring poliserna Wollter och Bergström. Efter ett tillslag mot en känd knarkhandlare får de tillgång till en mobiltelefon som innehåller ett register över drogköp. Informationen tyder på att några av samhällets mest uppburna medborgare systematiskt använder sig av sin makt för att utnyttja de svagaste. Tillsammans med en modig åklagare bestämmer sig Wollter och Bergström för att våga göra något åt saken.

I parallella spår får vi följa unga människor som på olika sätt är extra utsatta. Azrin är en flyktingpojke från Afghanistan – inte välkommen någonstans, inte älskad av någon. Vi följer Azrin från en miserabel tillvaro i hemlandet, präglad av sexuella övergrepp (vissa scener är väldigt magstarka) och våld. Azrin flyr genom Europa för en dröm om ett bättre liv, men landar i ett utsatt liv som hemlös i Stockholm. Linnéa Lundström är den 14-åriga flickan som inte riktigt kan hitta ron i sig själv, som flackar runt när det inte finns utrymme för henne att passa in. Hon bär med sig sin utsatthet som ett olyckligt arv från både mamma och mormor. Något som gör det lätt för andra att använda sig av henne för eget syfte.

När Wollter och Bergström stöter ihop med dessa unga och utsatta, så visar det sig att de tillsammans utgör pusselbitarna som krävs för att ett stort avslöjande ska vara möjligt.

Ovanligt trovärdig beskrivning av polisarbete

Benny Haag och Lennart Karlsson utgör författarduon som ligger bakom bakom boken. Benny Haag har bland annat arbetat som författare, politiker och skådespelare, och Lennart Karlsson har varit poliskommissarie i över 30 år, med inriktning på narkotika. Det märker man. Utan att själv ha jobbat som polis, känna någon som är polis eller egentligen ha haft mer kontakt med polisen än vem som helst, så kan jag säga att det märker man verkligen.

Där många deckare brister i en för glamorös beskrivning av polisarbete så känns ”Det som inte syns” istället genuin. Och det är de bitarna som är mest intressanta för mig. Tidigt i boken beskrivs vad jag antar är ett klassiskt spaningsarbete? De misstänktas rörelsemönster blir förklarat på ett sätt som gör att man kan se det framför sig, och förstår varför det väcker polisen uppmärksamhet. Samma gäller polisens taktik – hur man kommunicerar och hur man planerar sitt tillslag. Som läsare blir men helt uppsugen i historien i dessa scener. Faktum är att de är så verkliga att jag för stunden glömmer att det är en roman jag läser. Det känns nästan som nordisk true crime.

Andra gånger är det dock desto tydligare. Jag fastnar flera gånger vid en lite styltig dialog. Karaktärer som nämner varandras namn i varannan mening, eller som för läsarens resonemang åt oss genom att prata högt, är saker som skaver en aning. Och även om det finns originalitet i hur verkligt polisernas arbete blir beskrivet upp så är det andra delar av historien som jag redan känner igen, från många liknande deckare.

En bok som har starka sidor att bygga vidare på

Extra plus ska boken ha för en realistisk skildring av Stockholm, där många delar av staden syns – även kvarter som det annars ofta inte skrivs mycket om. Med glimten i ögat måste jag som Bagarmossen-bo dock lägga till en sak; det finns fler gator i min förort än ökända Byälvsvägen. Och även Byälvsvägen känns som vilken gata som helst för oss som bor här idag.

”Det som inte syns” är den första delen av en planerad serie kallad Stockholm nu. Verklighetsförankring råder det som sagt ingen brist på. Förhoppningsvis bygger man framöver mer på det som är bokens styrkor. Jag blir gärna uppslukad igen av kommunikation vid anrop som leder till oväntade situationer och av detaljrika återgivningar av spaningsarbete.

Betyg

Trovärdig beskrivning av polisarbete
10/10
Trovärdiga dialog mellan karaktärerna
5/10
Stockholmskildring
7/10
Gott vs ont
6/10
Totalt
7.0/10

Anna har sorterat in sig själv under "boknörd" sen barndomen, gillar att läsa snabbt och föredrar - trots annars stor digital närvaro - en klassik bok av papper att hålla i handen. Hon slukar allt från faktaböcker till true crime och historiska romaner, men har lite svårt att fastna för feelgood.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Previous Story

Recension: ”Agnes Cecilia” av Maria Gripe

Next Story

Recension: ”Och havet gav igen” av Malin Haawind