Medan min man inte kan läsa sig mätt på finska krigsskildringar från andra världskriget, så är jag sedan decennier tillbaka insnöad på böcker som skildrar förintelsen. Hans finska påbrå förklarar hans intresse. Uppkomsten av mitt är mer höljt i dunkel. ”Bröllopspogromen” stämmer väl in på den typ av böcker jag brukar fastna för. Men den tar egentligen avstamp redan på 1920-talet. Undertiteln lyder ”En ukrainsk-judisk familjeberättelse”. Det är sin egen släkts historia som författaren Anna Grinzweig Jaccobsson skildrar i boken.
Släktskildringar kan ibland vara ruskigt svåra att hänga med i. Likaså skildringar av resa (även om resan i detta fall handlar om flykt). Jag vill därför uttrycka min tacksamhet för hur ”Bröllopspogromen” i försättsbladet inte bara har inkluderat en karta, med resvägen utmärkt, utan också ritat upp ett släktträd. Det underlättar enormt när man ska hänga med i läsningen och vill påminna sig om vilket namn som var vilken person.
”Bröllopspogromen” skildrar senaste århundradet av judeförföljelse
I samtal med sin moster Roza reder författaren ut sin släkthistoria. ”Bröllopspogromen” inleds med morföräldrarnas bröllopsdag, den 24 april 1920. En dag som inleds med firande men slutar i våld. Men det är bara en försmak av vad som väntar familjen. Nog känner väl de flesta till hur judar i århundrande har mördats och förföljts. Men den blir med den här boken otroligt tydligt exakt hur enveten denna utsatthet har varit.
Det som får ”Bröllopspogromen” att sticka ut för mig är dels det större historiska sammanhanget. Jag lärde mig mycket nytt under läsningen. Dels fastnar det tydliga flykt-temat starkt hos mig. Som släktträdet avslöjar innan boken ens påbörjats, så överlever alla familjemedlemmar (med nöd och näppe) andra världskriget.
Viktig lärdom om instinkten att fly
Den främsta anledningen till det är hur snabbt de tar till flykt. Ett svårt beslut de tvingas ta om och om igen. Ofta finns det knappt tid till att tänka efter. Och ibland finns egentligen inte orken till det. Men när någon hoppas på att saker ska ordna sig, att det ska kunna stanna kvar, så är någon annan snabb med att påminna om hur det historiskt sett gått för de judar som blivit kvar:
”Till sist ilsknade han till rejält och röt: ’Det där finns bara i dina fantasier! Kloka människor flyr och det måste vi också göra’.” – Bröllopspogromen, sida 146
Anna Grinzweig Jacobssons släktskildring är lika intressant för hennes egen familj som den är för oss totala främlingar. Mycket av det som tas upp i boken känner jag direkt behov av att få prata med någon om. Alla har väl, särskilt i dessa tider, funderat över hur man skulle göra om faran knackar på dörren. Det jag tar mig med av ”Bröllopspogromen” är aldrig tvivla om instinkten till flykt skulle komma över mig.