Recension: ”Aldrig släppa taget” av Frida och Tilda Boisen

Frida Boisen är journalist, programledare och författare. Hon har bland annat skrivit de omtalade böckerna ”Berätta aldrig om det här”, om hennes mammas självmord och deras relation under uppväxten och i vuxen ålder. Samt ”Du är inte längre min dotter”, där hon tar itu med hur hennes pappa behandlade henne som barn. Tilda Boisen är Fridas dotter, som endast 18 år gammal nu har skrivit ”Aldrig släppa taget” ihop med sin mamma. I boken berättar de, i varannat kapitel – ur varsitt perspektiv, om Tildas mentala ohälsa. Om hur den plågade henne så svårt att hon en kväll i januari 2021 försöker ta sitt liv

”Aldrig släppa taget” inleds med vad som kanske bäst kan beskrivas som en disclaimer. Det är en frustrerande läsning. För å ena sidan känns det helt onödigt hur Frida, och även Tilda, känner att de i detalj måste motivera varför de väljer att skriva en bok om detta. Å andra sidan förstår jag precis varför de vill gå händelserna i förväg. Det är tyvärr inte svårt att föreställa sig kritiska röster, som skulle vilja hävda att det är dåligt föräldraskap att skriva en bok om hur dåligt ens barn har mått. I synnerhet när barnet bara precis tagit sig ur den djupaste svackan.

Efter att ha läst boken känns det tydligt att den kritiken vore ogrundad. Dels för att Tilda är minst sagt införstådd med vad boken kommer innebära. Hon framstår som en smart och i den här processen pådrivande part. Dels för att bokskrivandet känns som den snarare än något annat, har varit en del av författarnas gemensamma läkandeprocess. Här finns ingen baktanke eller exploatering. Bara rå ärlighet som jag inte vet om många andra skulle klara av att bjuda på.

Modig bok om ett ämne som många tyvärr känner igen

Ett bestående intryck av ”Aldrig släppa taget” är hur tidlös berättelsen dessvärre är. Inte mycket har hänt med stödet till barn och unga som mår dåligt sen min generation var tonåringar på 90- och 00-talet. Eller. Säkerligen har mycket hänt. Saker har utan tvekan utvecklats, kanske har mer resurser allokerats åtminstone på vissa områden. Men i slutändan är det fortfarande allt för vanligt att ungdomen, och dennes familj, hamnar i kläm när byråkratins kvarnar sakta maler.

Hoppas man som förälder på att i ”Aldrig släppa taget” finna en konkret lösning på hur man ska hjälpa ett barn som mår dåligt, så kommer man bli besviken. Men boken är inte heller tänkt som en handlingsplan. Snarare är tanken att den ska fungera som en ögonöppnare. Har man själv tidigare erfarenhet av det Tilda, Frida och resten av deras familj har gått igenom så är det (tyvärr!) inte mycket som är nytt. Det nya är hur denna kraftfulla mamma och dotter-duo använder sig av sina röster och sina erfarenhet för att lyfta fram ämnet i strålkastarljuset. Något som utan tvekan, det är boken i sig bevis på, är mer än välbehövligt.

”Aldrig släppa taget” är en brännande påminnelse som bryter mot tabun

Som många andra har också jag erfarenhet av hur det är att må dåligt under tonåren. Inte på precis samma sätt som Tilda, men nog finns det gemensamma beröringspunkter. Samtidigt är jag själv mamma till en, snart två, tonåringar. När jag läser ”Aldrig släppa taget” så växlar jag i varje kapitel mellan att minnas tillbaka till mina tonår, och att fundera över hur mina barns tonår ska bli. Både Tilda och Frida släpper så villigt läsaren in på livet. Det går inte att göra annat än att ta till sig av allt de känt, sett, sagt och fått höra. Det får mig att fundera på vad jag kan göra för att mina barn ska kunna må bra, eller för att våga be om hjälp när de inte gör det.

Det som är nytt och unikt i ”Aldrig släppa taget” är inte Tilda och Frida Boisens erfarenhet, för den levs tyvärr just nu av tusentals andra. Och så har det sett ut under lång tid. Det unika är att de väljer att berätta om det redan nu. Det gör att allt känns så brännande aktuellt att det inte går att hålla på avstånd.

Ett nytt sätt att hantera kriser

I Frida Boisens böcker om sina föräldrar, skriver hon om hur hon under många år valde att hålla tyst om allt som hänt henne. Jag tolkade det som att hon i efterhand kände sig tveksam till om det var rätt väg att gå. Nu när det gäller henne och hennes egen dotter, så är en ny riktning utstakad. Bladet tas från munnen precis efter att det lagts dit. Det är modigt. Det är relevant. Och det är fruktansvärt frustrerande, men så viktigt att påminna sig om. ”Aldrig släppa taget” är precis den sortens påminnelse vi behöver om att psykisk ohälsa hos barn och unga är långt ifrån ett löst problem.


Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Köp ”Aldrig släppa taget” hos: Adlibris
Köp ”Aldrig släppa taget” hos: Bokus

Betyg

Självrannsakande ärligt
10/10
Frustration
9/10
Aktuellt om mental ohälsa
10/10
Totalt
9.7/10

Anna har sorterat in sig själv under "boknörd" sen barndomen, gillar att läsa snabbt och föredrar - trots annars stor digital närvaro - en klassik bok av papper att hålla i handen. Hon slukar allt från faktaböcker till true crime och historiska romaner, men har lite svårt att fastna för feelgood.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Recension: “My best friend’s exorcism” av Grady Hendrix
Previous Story

Recension: “My best friend’s exorcism” av Grady Hendrix

Recension: “Jävla karlar” av Andrev Walden
Next Story

Recension: “Jävla karlar” av Andrev Walden