”Paris försvunna döttrar” följer tre kvinnor under och efter andra världskriget. Grace befinner sig i New York år 1946. Hon är en ung änka som flytt sin familjs välmenande omsorg för att börja bygga sig ett nytt liv på egen hand i storstaden. Av en slump finner hon en resväska undangömd på tågstationen Grand Central Station. I den finner hon en hög fotografier av unga kvinnor. Men vilka är de? Och vem tillhör väskan?
Eleanor befinner sig i London år 1943. Blitzen är över men kriget rasar för fullt. Eleanor får tillstånd att utveckla en ny gren av Special Operations Executive (SOE). Hennes uppdrag är att utbilda kvinnor till stridsförberedda radiooperatörer som kan släppas ned i Frankrike. Där ska de bistå med information, kommunikation och motstånd. Att få den rollen som kvinna tas inte varmt emot. Men Eleanor är fast besluten vid att lyckas. Samtidigt som hon oroar sig mycket för den stora risken för att hennes flickor ska råka illa ut.
Marie blir år 1944 rekryterad av Eleanor. Hon är halvfransyska och talar språket väl. Hon bedöms därför kunna bli en värdefull tillgång för de brittiska spioner och motståndskämpar som redan finns på plats. Men Marie är också ensamstående mamma till en liten dotter hon tvingats skicka ut på den engelska landsbygden, bort från bombanfallen. Ska hon våga sätta sitt liv på spel och lämna dottern ensam kvar?
Boken pendlar hela tiden i tidsperspektiv. I den nutid Grace lever i känner vi redan till Eleanors öde, men svävar i ovisshet om Maries. Grace jakt på mer information blandas med tillbakablickar på hur Maries öde utvecklar sig bakom fiendes linjer. Andra kapitel skildrar hur Eleanor försöker rädda operationen och de utsända kvinnorna. Det börjar nämligen dyka upp tecken på att allt inte står rätt till.
Historisk roman med mer romans än historia
Jag gillar historiska romaner i allmänhet, och allt som handlar om andra världskriget lite extra. Pam Jenoff anger i sitt efterord att boken är delvis inspirerad av verkliga händelser. Men sedan har hon vävt ihop allt till en fiktiv historia. Det är ett koncept jag kan uppskatta. Men ”Paris försvunna döttrar” lutar lite för mycket åt romance-hållet för min del. Varför både Grace och Marie måste fumla med förälskelser förstår jag inte. Räcker det inte med att nyss ha släpps in i ockuperade Frankrike? Att undangömd sända hemliga meddelande i smyg? Med ständig risk att bli avslöjad och avrättad? Måste Marie verkligen bli kär också?
Men medan vissa delar av boken har för många lager, istället för att fokusera på kvinnornas huvudsakliga uppdrag, så känns andra delar tunna. Kanske läser jag in för mycket. Men det byggs enligt mig upp en känsla av att det finns en förrädare på den brittiska sidan. Och när flera av de överlevande inblandade kvinnor visar sig ha dött i bilolyckor strax efter krigsslutet, så börjar jag ana en konspiration. Något sådan avslut bjuds vi dock aldrig riktigt på. Och snopet nog leder inte ens kärleksrelationerna vidare.
”Paris försvunna döttrar” är inte lika spännande som materialet författaren inspirerats av
”Paris försvunna döttrar” är en bok som lämnar mig med fler frågetecken än svar. Och inte riktigt på det där positivt sättet, att den gav mig något att tänka på. Snarare känns det lite mer frustrerat. Många inslag förbli omotiverade och oförklarade. Vill man läsa en hyfsat spännande men lite rörig roman med inslag av historia? Ja, då kan nog denna bok leva upp till förväntningarna. Men om man tror att betoningen ligger på ”historisk” i kategoriseringen ”historisk roman”? Ja, då lär man dessvärre bli rätt besviken på ”Paris försvunna döttrar”. Synd! För jag hade gärna läst mer om de förlagor som författaren Pam Jenoff ursprungligen inspirerades av.
