Hej, det är jag igen. Hon som hade som läsprojekt att under ett drygt halvår läsa sig igenom alla Michael Connellys böcker. Efter att ha plöjt 38 böcker av samma författare på kort tid kändes det oändligt tomt. Visserligen släppte Michael Connelly ”Bida sin tid” under våren 2025, men den tog slut så snabbt att min Connelly-abstinens snart hade återuppstått. Trots att jag därmed borde haft stenkoll, så tog releasen av ”Nattens skugga” mig med överraskning.
Är man bekant med Michael Connelly känner man också hans karaktärer. Harry Bosch är väl den mest prominenta, men även Renée Ballard och Mickey Haller är välkända. ”Nattens skugga” är dock den första i en helt ny serie. Boken följer kommissarie Stilwell som arbetar på ön Catalina, tre mil från Kaliforniens kust. Det är en liten ö, där inte mycket mer än inbrott, stöld eller fylleri kräver ingripande från polisen. Men när en död kvinna plötsligt hittas nedsänkt i småbåtshamnen så kan inte Stilwell motstå drivet att inleda en utredning. Detta trots att mordfall egentligen ska hamna på en enhet i Los Angeles. En enhet med kollegor som Stilwell har allt annat än positiv anknytning till.
Stilwell har många likheter med Harry Bosch och Renée Ballard
Även om ”Nattens skugga” är den första delen i en ny serie böcker av Michael Connelly så finns det många likheter med författarens äldre titlar. Jämför man kommissarie Stilwell med Harry Bosch och Renée Ballard så finner vi tre hjältar med många gemensamma egenskaper. De är alla en slags ensamvarg, som visserligen har viktiga personer runt omkring sig men ändå alltid håller någon slags distans. De är karaktärer som alltid går sin egen väg. Deras drivkraft är jakten på rättvisa, men de är ändå inte blyga för att själva tumma på lagar och regler. Om de måste, för den goda sakens skull. Framför allt är de alla tre starkt benägna att trotsa auktoritet. Varken Stilwell, Bosch eller Ballard låter en chef eller en bestämmelse utgöra ett hinder mellan dem och lösningen på fallet de jobbar på.
Det som framför allt skiljer ”Nattens skugga” från de tidigare böckerna sav Connelly är nog miljön. Även om ön Catalina ligger en kort båttur från Los Angeles så är det vardagliga livet för Stilwell inte samma som det vardagliga livet för en polis som bor mitt i LA. Framför allt är det bra många fler båtar inblandade. Men ön Catalina är samtidigt inte ny för Connelly. Den har nämnts och bebotts av karaktärer som funnits med i tidigare böcker.
”Nattens skugga” gör inget Connelly-fan besviken
Handlingen i ”Nattens skugga” håller ett klassiskt Connelly-tempo. Vi följer samma person hela tiden. Berättelsen rör sig snabbt framåt, men det blir aldrigt hetsigt eller rörigt. Som läsare uppskattar jag att jag inte bara får information som är relevant för boken, andra anekdoter blandas också in. Ofta rör det sig om miljön en scen utspelar sig eller historia tillhörande en plats eller person. Avstickare som om egentligen inte tillför nånting för den här bokens handling, men det är det som jag tycker gör Connellys deckare mer intressanta och lättare att knyta an till.
Mordfallet och övriga begångna brott i ”Nattens skugga” är kanske inte de mest spännande som författaren skrivit. Men boken har de där klassiska vändningarna, som man anar men ändå inte riktigt ser komma. Det är den skickliga berättarstilen som gör mig så förtjust i Michael Connelly. Jag gillar också den återkommande samhällskritiken. Har man läst äldre böcker av samma författare så kommer man inte bli besviken på ”Nattens skugga”. Som ett etablerat fan tycker jag att den gick alldeles för snabbt att läsa. Vilken väl egentligen är det bästa omdöme man kan ge på en modern deckare.
