Jag fick boken ”Mönster” av Evelina Kroon av Evelina någon gång tidigare i år då det fortfarande var vinter. Så fort jag öppnade boken var jag fast och inspirationen grep tag i mig i stort sett på sekunden. Rutor! Det är ett mönster jag förstår och som uppenbarligen går rakt in.
Det är lätt att underskatta rutan. Man kanske tänker att den är för stel, fyrkantig, statisk, eller enkel. Men i Evelinas händer blir rutan någonting helt annat. Ett sätt att tänka, skapa, organisera, leka – den blir konst. Hon gör det med tejp, färg, pensel, mönsterpassning, men också med tårtor och mackor, kläder och mattor. Låter det spretigt? Det är det inte. Allt hänger ihop så väl estetiskt som metodiskt. Evelinas blick för rutan vet vad den vill och hon får mig att se saker i den lilla fyrkanten som jag aldrig sett tidigare.
En bok som föder skaparlust
Boken är både dokumentation och verktyg. Den visar vad Evelina gjort – installationer, samarbeten med bland annat Layered och Svenskt Tenn och projekt i det offentliga rummet – men bjuder också på tydliga instruktioner och idéer för den som vill testa själv. Hur du målar ett rutigt golv, gör en tårta med schackmönster, sätter ihop egna färgställningar eller använder de som Evelina med sitt stilsäkra öga har kombinerat. Det är en bok som vill att även läsaren ska göra något mer än att bara titta på det som Evelina själv har gjort. Skapa, säger den till mig som läsare. Och skaparsugen blir jag.
Det var nog detta som träffade mig mest. Jag bläddrade bara några sidor och sen började jag virka en överkast till mig själv. Ett stort projekt. Så pass stort att jag pausade det och började virka en filt till en nära vän, för vad är väl ens ett projekt om det inte får konkurrera med ett annat? Med en färgställning baserat på tapeter som min kompis har planerat tapetsera sin gård i och med ett rutmönster direkt hämtat från boken, satte jag igång. Det finns inga virkmönster i ”Mönster”, men behärskar man mormorsrutan, kan man skapa oändligt mycket med den inspiration som finns att hämta i ”Mönster” av Evelina Kroon. Men rutan känns allt möjligt.
Rutan som uttrycksform
Jag upplever att det finns ett särskilt lugn i rutor, utan att de någonsin blir tråkiga. Den har en tydlig början och ett tydligt slut, men kan ändå bre ut sig hur långt som helst. Den kan vara skitstor eller pytteliten. I ”Mönster” av Evelina Kroon blir det tydligt hur elastisk den här till synes rigida formen faktiskt är. Och hur mycket man kan göra med ganska små medel – tejp, färg, fantasi och kanske en dos mod.
Inspiration och instruktion går hand i hand
Jag tycker ofta att böcker om konst eller form är antingen inspiration eller instruktion. Den här är båda. Men den är också en tredje sak: en slags bekräftelse på att det man tycker om att göra har en plats. Att det får finnas. Att rutiga tårtor och golv målade med pensel och maskeringstejp tillsammans utgör ett fantastiskt uttryck för ett konstnärskap. Och att jag som läsare (och följare) får vara med, även om jag inte är konstnär.
Så ja – jag fick ”Mönster” av Evelina, och den blev både en inspiration och påminnelse om att lägga bort mobilen och sätta igång med skapandet, oavsett vad det är man vill göra. Och om man inte vet det ännu, så kan man alltid börja med en ruta. Se vart det leder, vettja!
Bilder ur ”Mönster” av Evelina Kroon | Foto: Fanny Rådvik
