Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Något jag älskar med böcker är hur de ger mig en möjlighet att gå in i någon annans upplevelse. Att få se livet, eller samhället, ur någon annans ögon. Dessa tre samhällskritiska böcker är lika relevanta för den som känner igen sig i ämnet, som för den som inte gör det.
1 – ”Cykelbudet” av Anders Teglund
Pandemin har precis lamslagit Sverige och Anders Teglund ser sina inkomstkällor ryckas bort från honom. I ett försök att få ekonomin att gå ihop tar han anställning som cykelbud hos Foodora. Redan från start finns en tanke om att dokumentera sina upplevelser i bokformat, men samtidigt kan författaren inte råka bli att ryckas med av sitt nya arbete.
”Cykelbudet” är en fortsatt rykande aktuell samhällsskildring. Boken är skriven rakt på sak och med möjlighet för mig som läsare att låta författaren guida genom ett snår av åsikter kring cykelbudens vara eller icke vara. Men det lämnas också utrymme att bilda sig en egen uppfattning. Den som någon gång använts sig av hemkörning av hämtmat borde få sig en tankeställare. Jag, som inte gjort det, kanske i all sanning förväntade mig att komma ut på andra sidan av boken med en förhöjd känsla av självgodhet.
Så blev det inte. Den kvardröjande känslan hos mig är snarare en mix av uppgivenhet och skam. Oavsett om man är en del av problemet eller inte, så är problemet så mycket mer mångfacetterat än det först verkar. Boken får mig att fundera. Är Sverige verkligen ett rättvis och jämställt samhälle, när något bara ett snäpp bättre än slavarbete pågår mitt ibland oss, framdrivet av vår egen lathet?
2 – ”B-laget: Rapport från ett utanförskap” av Freddot Carlsson-Andersson
Hur är det att vara arbetslös? Eller, hur är det att hela tiden befinna sig i det ingemansland som råder mellan arbetslöshet och anställning? Freddot Carlsson-Andersson skriver modigt om något som för många känns omöjligt att prata om. Han delar med sig av den energislukanden kampen att försöka leva upp till förväntningarna på vad man kanske kan kalla för den produktiva samhällsmedborgaren, samtidigt som han brottas med de svårigheter som kommer med att leva med ADD och asperger.
Jag tycker det känns svårt att skriva något om en bok som är så hudlös som den här. Det jag kan säga är, att även om man inte befunnit sig i författarens situation, så är det enkelt att bygga en relation till honom. I de små detaljerna inser man hur tunn linjen är mellan att befinna sig på en trygg plats i livet, och att helt plötsligt se det förändras i grunden. Så mycket hänger på faktorer man inte rår över. Och Freddot Carlsson-Andersson gör ett väldigt bra jobb med måla upp vilka förutsättningar som kan leda till vilka konsekvenser.
3 – ”Vem dödade min far” av Édouard Louis
Hårt arbete är än mer slitsamt än det verkar. En ett yrkesval, om det nu är ett valt, kan i själva verket blir till en dödsdom. I ”Vem dödade min far” gör Édouard Louis upp med den franska staten, med sig själv – och med sin far. Hans pappa är bara drygt 50 år gammal men hans kropp är så nedbruten av hårt arbete att hans hjärta kan ge upp när som helst. Någon livskvalitet finns inte längre kvar. Hur blev det så? Vem bär skulden?
I ”Vem dödade min far” skriver författaren direkt till sin pappa, med ett du-tilltal. Han tar läsaren med genom sin barndom och fram till nutid. Förhållandet mellan far och son som målas upp är väldigt vågigt. Hat blandas med kärlek, förståelse blandas med misstro. Boken är kort men oerhört koncis. När läsningen plötsligt är över lämnas man med många olika känslor. Många av dem vill man helst bara skjuta ifrån sig. Just därför känns det så viktigt att bli påmind om dem.
