Den 12 augusti 2022 skulle författaren Salman Rushdie delta i ett författarevent i upstate New York, i den lilla orten Chautauqua. Mitt i ett samtal mellan Rushdie och andra inbjudna deltagare sprang en man ned från publiken och upp på scen. Han kastade sig över Rushdie. Innan någon, Rushdie själv inkluderad, riktigt förstod vad som hände hann angriparen knivhugga Salman Rushdie femton gånger. Huggen tog i kroppen, i halsen och ett ödesdigert knivhugg träffade i höger öga. I flera dagar svävade Salman Rushdie mellan liv och död. Men han överlevde. I ”Kniv” gör han upp med attacken han utsattes för genom att skildra sitt liv både innan och efter den 12 augusti.
Jag har aldrig läst Salman Rushdie. Ändå känner jag till hans bok ”Satansverserna”, som gavs ut 1988. Boken fick stora konsekvenser på Rushdies liv. Många muslimer ansåg att boken utmålade profeten Muhammed negativt. För att citera Salman Rushdies svenska Wikipedia-sida:
”Den 14 februari 1989 utfärdades en fatwa av Ayatollah Ruhollah Khomeini via Radio Teheran, vars budskap var att Rushdie måste avrättas och att boken var hädisk mot Islam. En belöning utfästes till den som mördade Rushdie som därmed tvingades att gå under jorden. En politisk konsekvens blev att Storbritannien den 7 mars 1989 bröt de diplomatiska förbindelserna med Iran.” – Wikipedia
Salman Rushdie ger en detaljerad skildring av såväl attacken som tiden efteråt
”Kniv” är till stor del skriven i kronologisk ordning. Rushdie beskriver detaljerat dagarna som leder fram till den 12 augusti. Bland annat hur han drömmer en träffsäker mardröm om en våldsam attack. Och han återger, med hjälp av sin fru och sina vuxna barn, även tiden på sjukhus. Där han steg för steg först kämpar för sitt liv och därefter för att återfå sina kroppsliga funktioner. Men dagboksskildringar blandas även med minnen. Stort fokus ligger även på hur han träffade sin nuvarande (trettio år yngre) fru och på deras förhållande.
Jag tycker om att läsa böcker om när människor har varit med om livsomvälvande händelser. Ibland känner jag mig lite som en gam som kretsar kring en döende person i öknen. Men egentligen är det inte tragedierna som intresserar mig. Det intressanta är vad sådana upplevelser gör med en som människa. Salman Rushdie har förstås en väl utvecklad förmåga att sätta ord på just det. ”Kniv” är intressant i sig, för att den skildrar något som blev en internationellt stor nyhetshändelse. Boken beskriver inte bara det exakta händelseförloppet utan även alla följder därav. Och eftersom Rushdie redan levt en lång period av sitt liv med personskydd dygnet runt, så väckte förstås denna attack många gamla känslor.
”Kniv” har något även för en helt ny läsare
Något av det jag tyckte extra mycket om med ”Kniv” är alla kulturella referenser Rushdie väver in i sin text. Jag satt med mobilen bredvid, redo att googla både namn och litterära verk, för att till fullo hänga med. Rushdie berättar om hur han under första dygnet under attacken drömde om Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet”. Specifikt drömmer han om scenen där döden spelar schack med riddaren som återvänt från korståget. Då behövde jag jag förstås inte bildstöd från Google för att kunna se scenen framför mig.
Överlag överraskade Salman Rushdie mig med hur ”Kniv” var en så pass lättläst bok, så enkel att ta till sig och ändå hela tiden intressant att läsa. Jag hade en uppfattning om att Rushdie skrev smalt och svårt. Kanske har han andra böcker som är så. Kanske är det jag som helt missuppfattat hans författarskap. Utan tvivel kan alla som är intresserad av människor också finna ett värde i att läsa ”Kniv”. Vare sig det handlar om intresse för attacken i sig, eller för Rushdies väg tillbaka.
