Den 27 januari är förintelsens minnesdag. Många av de som faktiskt minns förintelsen finns inte längre med oss. Det är vi i de yngre generationerna som nu har ansvaret för att föra deras minnen vidare. Jag minns så otroligt tydligt när ”Om detta må ni berätta” låg i brevlådan när jag var 12 år gammal. År 1998 gavs denna svenska faktabok om förintelsen ut, beställd av regeringen. Jag minns att jag fick se bilder jag inte sett tidigare. Och att texten gav en djupare insikt i något jag bara hade haft ytlig kunskap om fram till dess.
Det minnet, ihop med att jag gick i en skola som även inhyste ett judiskt högstadium, tror jag bidragit till intresset för att informera mig om förintelsen. Något jag försöker upprätthålla genom att läsa minst en bok om året som på något sätt belyser, eller återberättar, vad som pågick då. Här är några av de böcker om förintelsen som jag har läste under de senaste åren:
”Det första vittnet” av Jonathan Freedland
Rudolf Vrba lyckas fly från Aushwitz tack vare en stor mängd tur, ett fåtal lojala kamrater samt förmågan att hålla huvudet kallt även i de mest kritiska av nödlägen. Hans drivs av tanken på att låta resten av världen få veta vad det är som pågår i Nazitysklands koncentrationsläger. Journalisten Jonathan Freedland har genom intervjuer och ett minutiöst sökande i arkiv lyckats kartlägga Vrbas liv. ”Det första vittnet” skyr inte för att med exakthet beskriva scenarion man knappt klarar av att ta in. Jag tyckte det var extra intressant att boken inte slutar efter avklarad flykt. Utan även skildrar Vrbas arbete med att rapportera om det han sett samt de delvis fruktlösa försöken att få omvärlden att reagera proportionerligt.
”Tvillingarna i Aushwitz” av Eva Mozes Kor
Eva och Miriam transporteras till Aushwitz sommaren 1944. De blir direkt på tågperrongen utvalda av Josef Mengele, och skiljs från sin familj endast tio år gamla. Eva skildrar i boken hur hon kämpar både för sin egen och sin systers överlevnad. Att de är tvillingar är vad som räddar dem från gaskammaren. Men att utsättas för Mengeles experiment är knappast ett så mycket bättre öde. För att vara en bok om fruktansvärda grymheter specifikt mot små barn så är ”Tvillingarna i Aushwitz” relativt lättläst. Även den som är känslig för detaljerade beskrivningar klarar av att ta sig genom den. Trots att berättelsen är mer övergripande skildrat så går budskapet rakt in.
”Ting som bär våra minnen” av Dina och Jovan Rajs
Med undertexten ”Berättelse om överlevnad” är det här en bok där fysiska föremål får utgöra katalysatorn för ett återberättande av livsomvälvande händelse. Dina och Jovan Rajs föddes i forna Jugoslavien. De blev på olika sätt offer för våld, hat och förföljelse innan och under andra världskriget. Genom små föremål de sparat från barndom berättar de om vad ett smycket, en pappersbit eller ett fotografi betyder för dem. Och varför just det föremålet har fått en sådan betydelse. Snabb och enkel läsning om något som är både stort och svårt att förstå.
”Inte som lamm till slakt” av Kenneth Hermele
Den här boken är en intensiv attack mot idéen om att judarna under förintelsen gick som lamm till slakt. Mot uppfattningen att det judiska folket passivt skulle ha låtit sig bli utrotade. Kenneth Hermele staplar vittnesmål på varandra för att illustrera de många dokumenterade uttrycken för motstånd, i liten och stor skala, som faktiskt ägde rum. Boken kan delvis läsas som en lärobok. Den innehåller även resonerande delar om vad motstånd egentligen är och kan utgöras av. Något som ytterligare ger insikt i hur svårt det är att döma i efterhand. Läs mer i recensionen av ”Inte som lamm till slakt”.
”Heimat” av Nora Krug
Heimat är en grafisk roman, en seriebok där bild och text blandas på många olika sätt. Berättelsen utgår ifrån författaren själv. Nyfiken, och orolig, börjar hon rota i sitt eget ursprung i Tyskland. Vad gjorde hennes släkt under 1930- och 1940-talet? Vilken roll spelade de under förintelsen? Ett stort tema i boken är det om arvsskuld. Nora Krug drivs av tanken på om hon i sitt nutida liv i USA ska kännas just skam. Eller om det finns utrymme för att vara stolt över hennes tyska ursprung? Läs mer i recensionen av ”Heimat”.
”Husiatyn: förintelsen som Sverige glömde” av Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson
Välskriven och absolut vedervärdig bok som genom tung läsning skildrar förintelsen i två parallella spår. Dels får vi genom arkiv och intervjuer följa Dov Altschuler och Sabina Badian, som var två av endast en handfull judar som överlevde folkmordet i byn Husiatyn, idag belägen i västra Ukraina. Dels skildrar författarna flera svenska nazister som frivilligt anslöt sig till de tyska trupperna, till Waffen-SS, under kriget. Främst Kurt Lundin, eftersom hans vittnesmål finns nedteckande i polisförhör från 1940-talet. Läs mer i recensionen av ”Husiatyn”.
