”Älskade jävla unge” är en bok om ett mardrömsscenario de flesta föräldrar inte ens tänkt på att oroa sig för. Och som de drabbade önskar att de kunde vakna upp från. Författaren Pernilla Pernsjö har med avstamp i en personlig blogg skrivit en bok som skildrar hennes föräldraskap, från småbarnsåren och fram till idag. Hela familjen, både föräldrar och barn, finns med. Men det är sonen Alfred som står i fokus.
När Alfred och hans tvillingsyster föds som barn två och tre i syskonskaran så väntar ett antal kaosartade men kärleksfulla år. Så som det är när barnen är små. Men allt eftersom Alfred blir äldre så börjar problemen dyka upp. Hans humör pendlar kraftigt, och när han blir arg så saknar han helt gränser för vad han i sitt känsloutbrott kan ta sig för. Trots föräldrarnas enträgna och upprepade försök att hjälpa sin son så blir det bara värre och värre. Skolan, BUP, socialtjänsten, polisen. Alla försöker men i längden verkar inget hjälpa. Alfred går från cykelstölder till droger, rån och misshandel och slutligen till grov gängkriminalitet, med långa fängelsestraff som följd.
Genuin skildring av vanmakten hos föräldrarna till en gängkriminell
Det mest genuina med ”Älskade jävla unge” är att det känns som att varje ord kommer ofiltrerat från författarens hjärta. Modigt skriver hon om sina tvivel och sin ilska eller om hur hon inte tycker att hennes son är en trevlig person längre. Det är sånt många inte skulle våga erkänna. Det och när hon visar sin sämre sidor som förälder ger tyngd till boken. Som läsare tvivlar man inte på att författaren gjort allt vad hon kunnat för att vända Alfreds negativa utveckling. Hon har bett om hjälp, hon har krävt hjälp, hon har varit hård och hon har varit mjuk, hon har gjutit olja på vågorna och hon har satt ned foten. Vad mer kunde hon ha gjort?
Det är också det mest skrämmande med ”Älskade jävla unge”. Det är så lätt att tänka, om vad som helst man inte vill vara med om, att det där händer inte mig. Och OM det hände mig, då skulle jag minsann göra si och så. Är det tankarna man bär med sig när man öppnar den här boken så kommer man ha lagt dem ifrån sig när den är slut. Även om missbruk, psykisk ohälsa eller avvikande beteende ofta stammar från något, arv eller miljö, så finns det de fall där det är svårt att säga vad som gick fel. Vad skulle man ha gjort annorlunda?
”Älskade jävla unge” är ett viktigt vittnesmål
Sida efter sida vänds snabbt medan man tillsammans med författaren kastas mellan hopp och förtvivlan. Och i slutändan fanns det inte mycket mer att göra än att försöka acceptera hur det blev. Med ”Älskade jävla unge” försöker Pernilla Pernsjö varken komma med förklaringar eller ursäkter. Istället erbjuder hon sitt vittnesmål. Ett ytterst sällsynt perspektiv på alla nyheternas deprimerande rubriker. För läsaren är boken både hjärtskärande och ångestinducerande. Men framför allt är ”Älskade jävla unge” precis den sorts förmänskligande som den rådande debatten om kriminalitet verkar vara i behov av.
