Michael och Marnie ser ut att vara två rätt olika människor. Men skrapar man lite på ytan inser man snabbt att de båda har mer gemensamt än den ens själva först tror. Michael arbetar som lärare, och även om andra inte blir så exalterade av geografi så trivs han med sitt ämne. Resten av livet är mindre kul sedan hans fru tog initiativ till en separation. För att fylla tomrummet, eller snarare fly ensamheten, ägnar han all ledig tid åt långa vandringar på egen hand.
Marnie är bosatt i London. Sedan pandemin la om vardagen har hon fastnat i en livsstil som innebär att hon knappt lämnar sin lägenhet. Hennes arbete kan hon sköta på distans. Och då få vänner som fortfarande hör av sig blir i rask takt allt färre, särskilt som Marnie gillar få saker mer än att ställa in sina planer.
Men när hennes nära vän Cleo insisterar på att Marnie ska följa med på en vandring som hennes kollega Michael på Cleos anmodan har arrangerat så går det inte att tacka nej ännu en gång. Snart befinner de sig båda ute på början av en färd från engelska västkusten till östkusten. Michael, som helst skulle gått ensam. Och Marnie, som gett upp om kärleken… men ändå har snabbt till hopp om att den fortfarande väntar på henne.
Mysig feel good särskilt för den som uppskattar vandringsskildringar
Varje gång jag skriver om en bok ur feel good-kategorin verkar jag känna mig nödgad att nämna att jag vanligtvis inte läser sådana böcker. Jag tror det kan bero på en överdosering av böcker med för likartade upplägg tidigare i livet. Men jag ska lägga mig av med den ovanan. För jag inser att böcker som ”Du är här” är en perfekt motpol till alla de krigs- och traumatyngda titlar jag så ofta dras till. Och är man redan bekant med David Nicholls succébok ”En dag”, så vill jag nämna att jag tyckte betydigt mer om att läsa ”Du är här”.
Att jag själv när drömmar om långa vandringar på engelska landsbygden är förstås en påverkande faktor. Men även i en annan miljö tror jag att ”Du är här” hade tilltalat mig. Trots att jag som läsare hela tiden vet att Marnie och Michael är menade att mötas så är det underbart att läsa om hur deras relation trevar sig fram. Det enda jag någonsin irriterar mig på är vissa missförstånd som, även om jag förstår att de fyller en funktion, känns lite väl onödiga.
Och även om feel good-böcker är tydliga med att de lämnar läsaren med en härlig känsla i slutet, så vet man aldrig hur vägen dit kommer att se ut. Eller faktiskt ens exakt vad det är som kommer få en att må bra. Och just det är något jag uppskattade lite extra med ”Du är här”. Den lyckliga upplösningen såg inte ut som jag trodde. Men boken lämnade mig ändå med en känsla av tillfredsställelse. Allt löser sig till slut, även om jag som läsare kanske inte får varje detalj bokstaverad för mig.
