”Lämna inget spår” både är, och är inte, en klassisk brittisk polisdeckare. I många avseenden följer boken deckarformeln perfekt. ”Lämna inget spår” följer kriminalintendent Kat Frank och hennes kollega Lock som utreder brott i trakterna kring Warwickshire och Nuneaton i mellersta England. Kat är änka, hennes vuxna son har nyligen flyttat hemifrån för att börja på universitetet. Hennes privatliv är tomt och fullt av sorg på samma gång. Boken inleds med att Kat kallas till en brottsplats. På toppen av ett landmärke, som samtidigt utgör soptipp en bit utanför samhället, har en man hittats död. Att han blivit mördad förstår man direkt. Han är nämligen naken, och korsfäst.
Hittills ett upplägg som man kan känna igen. Men det som bryter av rejält är att Kats poliskollega Lock egentligen inte är en polis. Han är inte ens en människa. Lock är ett AI-hologram. Framtagen av den framstående AI-forskaren professor Okonedo utgör Lock en samarbetspartner som kan göra saker som en vanlig, mänsklig polis, inte kan. Och det med en omätbar hastighet. Tillsammans med övriga poliskollegor måste Kat Frank och Lock nu snabbt reda ut vem som ligger bakom detta hemska brott, innan mördaren slår till igen.
Ny deckardynamik när AI utreder brott
I vissa avseenden följer ”Lämna inget spår” den sedvanliga deckarformeln till punkt och pricka, men på ett välskrivet och spännande sätt. Som läsare vet man att mördaren mycket troligt är en redan namngiven karaktär. Frågan är bara vem? Och vad motivet utgörs av. Ofta blir mordfallen dessutom personliga på ett eller annat sätt. Poliserna dras in, och handlingen kulminerar i en scen där allt står på spel.
Och jag gillar sådana helt vanliga, brittiska polisdeckare. Men jag ska inte sticka under stol med att det finns mycket med AI-hologrammet Lock som vänder konceptet på sin ända. Det uppstår ett spännande nytt format när delar av polisutredning som i vanliga fall tar timmar eller dagar att utreda nu kan göras på sekunder. Som arbetet med att identifiera den korsfästa kroppen. Lock scannar av ansiktet och jämför det med sociala medier-profiler för personer bosatta i området, och får träff direkt. Sådana inslag skapar en annan dynamik i händelseutvecklingen.
”Lämna inga spår” har inslag som kan locka fler till genren
Det finns mycket i ”Lämna inget spår” som överraskar positivt. Men ibland kan jag känna att hela grejen med att AI löser brott tar över berättelsen. Åtminstone känns många av sidokaraktärerna ganska svaga, och det gäller även mördaren och dennes offter. Ett annat inslag jag verkligen inte tycker om är hur ”Lämna inget spår” avslutas. Precis på de sista sidorna visar sig en ny mördare stå och lura i buskarna. Varför? Inledningen på en ny bok i en deckarserie hör hemma i den nya boken. Kanske som en prolog. Men platsar i mitt tycke aldrig som en halvdesperat cliffhanger i boken man redan läser.
Inte förrän en bra bit in i boken insåg jag att ”Lämna inget spår” är del två i en bokserie om Kat Frank och Lock. Den första delen heter ”På ett ögonblick”, och vann i Sverige pris för Årets bästa översatta kriminalroman 2023. Jag kan förstå det. Boken är välskriven och tillfredsställer alla önskemål som den som frekvent läser deckargenren kan ha. Men den är också innovativ på ett sätt som kanske kan locka läsare som tycker att många deckare är för lika varandra.
