I ”Em” tar Kim Thúy det fragmentariska berättarsättet till nya nivåer. Genom korta kapitel som fokuserar på en eller ett par personer vars livsöden vävs samman, löper det en röd tråd genom deras gemensamma väv: Vietnamkriget. Detta är en berättelse om hur krig påverkar civilbefolkningen långt bortom den rent fysiska smärtan.
Kort bok med enormt innehåll
”Em” är en kort bok, men ändå hinner man som läsare färdas från 50-talet fram till nutid. Att som i bokens baksidestext, påstå att ”Em” tar avstamp i Operation Babylift, är att förenkla berättelsen rejält. Den är så mycket mer än så. Boken spänner skickligt över långt fler historiska händelser än enbart evakueringen av föräldralösa barn från Vietnam till USA under några intensiva dagar i april 1975.
Poetiskt men lättläst språk
Thúys språk är avskalat, poetiskt och samtidigt tillgängligt. Att beskriva språket i en bok som poetiskt, kan skrämma och avskräcka många potentiella läsare, men oroas icke. Texten rinner fram likt porlande vatten. ”Em” är den typ av bok som läsaren tänker att hen bara ska läsa ett par sidor av innan läggdags, men vips har ett par timmar gått och boken är slut. Att boken är kort innebär inte att berättelsen är fattig eller tunn. Tvärtom. Varje kapitel leder läsaren framåt i berättelsen, samtidigt som varje enskilt kapitel bär på stora historier i kompakt format. Skulle ett endaste kapitel har redigerats bort, hade boken snart börjat halta. Men nu är varje fragment en sådan tydlig del av helheten. Samtidigt skulle varje kapitel kunna läsas som enskilda kortnoveller.
Handlingen upplevs aldrig svår att följa, utan de delikata portionsstorlekar som varje kapitel utgör, leder läsaren tryggt och informerat framåt. När boken är utläst och man som läsare tar ett kliv tillbaka och betraktar texten i sin helhet, är det svårt att inte drabbas av en wow-upplevelse. Känslan av att varje litet ord har kurerats med stor noggrannhet för att ge det sparsamma berättarsättet maximal effekt, väller över en.
Gör läsarens okunskap lite mindre
Att erkänna för sig själv att ens kunskap om ett så omfattande krig i bästa fall kan beskrivas som bristfällig, är pinsamt. Samtidigt är vi i Sverige på 20-talet till stor del oinsatta i det krig som pågick i flera decennier i Vietnam. Thúy påminner läsaren om att det som amerikanerna, och i förlängningen västvärlden, kallar för ”Vietnamkriget”, av vietnameserna kallas för ”det amerikanska kriget”. Detta perspektivskifte kan också sägas vara själva essensen i ”Em”. Det är snarare i detta skifte som berättelsen tar sitt avstamp än i Operation Babylift.
Nyttig perspektivskifte för många
När man som svensk i huvudsak sett Vietnamkriget skildras genom amerikaners ögon via Hollywoods storfilmslins, och kanske har Forest Gump och Platonen som främsta referenspunkt, kommer man snart lära sig mer om kriget i Vietnam än tidigare. Kanske är det just här som storheten i boken ligger. Att boken lyckas öka läsarens kunskap och förståelse för ett krig så mycket. Samtidigt som ens perspektiv så snabbt kan skifta på den korta tid som det tar att läsa detta lilla mästerverk av Kim Thúy. Det är en arg, smärtsam, drabbande och samtidigt varm och hoppfull bok som inte går att värja sig för. När boken är utläst kommer den leva kvar hos en länge. Inte helt olikt Agota Kristofs ”Den stora skrivboken”, även den en utmärkt och drabbande fragmentarisk skildring av krigstrauma.
Stor litteratur kommer inte sällan i små format och detta är ”Em” av Kim Thúy ett utmärkt exempel på.
