”Natten vi förlorade honom” är nästa roman av Laura Dave att ges ut efter författarens succébok som gavs ut 2021. ”Det sista han sa” plockades nämligen upp av Reese Witherspoons produktionsbolag och släpptes 2023 som miniserie på Apple+, med Jennifer Garner i huvudrollen. Det känns som en lågoddsare att även ”Natten vi förlorade honom” kommer att omvandlas till tv-produktion. De extensiva miljöskildringarna, arkitektur är en röd tråd i boken, känns som gjorda för att bli scenanvisningar för en tv-produktion.
I ”Natten vi förlorade honom” kastas vi direkt in i handlingen, när Nora söks upp av hennes bror Sam. Egentligen är de bara halvsyskon, med samma pappa men olika mammor. Noras mamma gick bort för drygt ett år sedan, och för bara ett par veckor sedan föll deras pappa Liam ned från en klippa vid stranden på Kaliforniens kust. I vanliga fall har syskonen knappt någon kontakt. Men nu vill Sam ha Noras hjälp att reda ut vad som egentligen föregick faderns död. Han misstänker nämligen att fallet inte alls var någon olycka.
Utmålas som thriller men läses bättre som romantisk tragedi
Svenska internetbokhandlar har kategoriserat ”Natten vi förlorade honom” som både deckare och thriller. Om det är den typen av bok man förväntar sig, så kommer man bli besviken. En deckare brukar kännetecknas av att läsaren tillsammans med bokens karaktärer lyckas reda ut någon typ av mysterium, i detta fall – blev Noras pappa Liam mördad, eller var hans död ändå bara en tragisk fallolycka en mörk och regnig kväll?
”Natten vi förlorade honom” följer Sam och Nora när de flyger och far över hela USA för att i olika, alltid exlkusiva miljöer, prata med alla pappans kollegor, släkt och vänner. Att alla vet något som Sam och Nora inte får känna till är tydligt. Varje avslutat kapital, där ännu en bror eller affärskollega meddelar syskonen att de inte tänker berätta vad de vet, är säkert tänkt att bygga upp en spänning. Men det gör mest att man känner sig frustrerad. Som att man hela tiden står kvar och stampar på samma ställe.
”Natten vi förlorade honom” lyckas inte riktigt fånga läsaren
Hela upplägget påminner mig om romantiska filmer. Filmer där kärleksparets problem bygger på missförstånd och bristande kommunikation. Faktum är att ”Natten vi förlorade” nog betraktas bäst som ett familjedrama, med ett sidospår i form av en långsamt skildrad kärlekshistoria. För parallellt med deckarintrigen får vi även, i tillbakablickar, följa syskonens far Liam genom ungdomen och fram till hans död. I alla år har han älskat samma kvinna, men av en (något outgrundlig anledning) så kan de aldrig få varandra.
Trots att det borde vara det boken handlar om, så hamnar mysteriet kring Liams död på något konstigt sätt ändå i skymundan. Det som lockar mer är att förstå vem den sanna kvinnan i hans liv egentligen är. Det verkar även författaren tycka, för det är i den frågeställningen bokens främsta spänning byggs upp. Med tiden besvarar ”Natten vi förlorade honom” ändå båda frågorna. Men slutet känns ändå märkligt tomt på innehåll.
