”Hundra dagar i juli” är en klassisk deckare, i det avseende att många inslag känns bekanta från andra spänningsromaner. Den ensamstående, stressade polisen som nyss flyttat dit. En liten ort där alla döljer något och ytterst få verkar reagerar på kidnappning och våld så som man tänker att man själv skulle göra: ringa till polisen snarare än hålla tyst om viktig information.
På årsdagen av Amanda Sundins försvinnande hittas hennes man svårt skadad i deras gemensamma bostad. Vem var det som kidnappade Amanda? Och är det samma gärningsman som nu återvänt för att göra slut på hennes make Johan? Kriminalutredaren Maia Bohm har precis flyttat in hos sin mamma i Motala. Med sig har hon en energifylld dotter, och en svårt hjärtsjuk son. Redan från första dagen på sin nya arbetsplats skruvas tempot upp till max. Maia börjar se kopplingar som de tidigare utredarna av någon outgrundlig anledning har missat, och kastar sig huvudstupa in i arbetet.
”Hundra dagar i juli” är en spännande deckare med ett överflöd av hemligheter
Reglerna för den här typen av bok är ju att mördaren gömmer sig i periferin av karaktärsbiblioteket. Lite för snabbt genomskådade jag vem det var. Trodde jag i alla fall. I själva verket var det en annan vagt misstänksam person som låg bakom bokens all död och förödelse. Det vill jag verkligen ge Emelie Schepp, hon gör ett bra jobb med att finta bort fintarna. Trots att man som läsare tror sig vara smart, till den grad att mördaren en bit i boken känns uppenbar, så gömmer sig hela tiden ytterligare en försvårande omständighet bakom nästa hörn.
”Hundra dagar i juli” är en bok full av hemligheter. Kanske lite för många hemligheter? Alla har något mörkt i sitt förflutna, eller desperata omständigheter som driver dem till våld eller tvingar dem till tystnad. För mig blir det lite svårare att knyta an till handlingen. Boken är spännande när man läser den, en bladvändare som aldrig dröjer kvar för länge vid ett scenario utan hela tiden har något nytt att presentera. Men samtidigt gör det berättelsen ganska lättförglömlig. Med ett undantag. Maia Bohms svårt sjuka son Tim, som ligger på sjukhus och väntar på att få ett nytt hjärta, är en karaktär som är svår att värna sig mot. Hans bräckliga öde lär stanna med mig längre än vad upplösningen på ”Hundra dagar i juli” kommer göra.
