”Fåröbor från förr” är ett arkiv över personer som någon gång i tiden levt på Fårö. Boken sträcker sig nästan femhundra år bakåt i tiden. Gunilla Brogren har ett gediget arbete bakom sig, med sökande både i historiska arkiv och med intervjuer med Fåröbo som kunnat åter ge vad de själva en gång fått berättat för sig. Det kan tyckas smalt att skriva om en bok som fokuserar på livsskildringar av personer som alla bott på en 114 kvadratmeter i Östersjön. Men man behöver inte ha någon personlig koppling till Fårö för att uppskatta ”Fåröbor från förr”.
”Fåröbor från förr” riktar sig främst med de som redan har lokalkännedom
Jag kan dock säga att det underlättar med viss förkunskap. Själv är jag sommargotlänning på allra nordligaste Gotland sen 39 år tillbaka. Jag har besökt Fårö ett oräkneligt antal gånger, sommar efter sommar sen jag var ett litet barn. Jag är intresserad av historia. Genom vänner på Fårö har jag hört en hel del historier om olika Fåröbor. Några namn i boken är mig rentutav bekant sedan tidigt. Men det är ändå mycket som går mig över huvudet.
”Fåröbor från förr” är en bok i första hand skriven av och för Fåröbor. Men om man är okej med att inte riktigt förstå alla referenser, så bjuder boken på helt otroliga personskildringar. Jag tror inte att ”Fåröbor från förr” är tänkt att läsas pärm till pärm, men det var så jag läste den. Och jag kunde knappt få nog av Gunilla Brogrens skildringar av Fåröbor från alla samhällsskikt, med alla tänkbara olika livsöden.
Fantastiska skildringar av alla sorters livsöden
Något som verkligen drabbade mig hårt är mitt eget enfaldiga sätt att se tillbaka på hur livet var för 150 år sedan. Många berättelser handlar nämligen om tidsperioden 1850–1920. Fårö var fattigt då, hela Gotland var fattigt – med vissa undantag förstås. Ändå är många av Fåröborna i slutet av 1800-talet mycket mer beresta än vad jag själv är. Trots alla de begränsningar jag ser för dem, så låg ändå världen för deras fötter. England, Frankrike, Irland, USA, Sydamerika, Australien. Finns det en plats i världen där en Fåröbo inte satt sin fot?
En annan drabbande insikt är förstås hur hårt livet var för dessa Fåröbor. Visst fick de se världen, men många kom aldrig tillbaka. Visst fann de kärleken och bildade familj. Men många äkta makar blev snabbt ensamstående igen. Och alldeles för många barn dog ifrån sina föräldrar.
Jag uppskattar särskilt att det ligger lika stort fokus på kvinnor som på män. ”Fåröbor från förr” ger störst behållning till den som redan är bekant med trakterna och känner igen gårdsnamnen (jag hade verkligen velat ha med en karta i boken). Men som sagt, även om Gotland bara är Almedalen och Medeltidsveckan för läsaren så räcker det med ett historieintresse för att få ut något av ”Fåröbor från förr”.