Recension: ”Födelsedagen” av Sofie Sarenbrant och Carina Bergfeldt

”Födelsedagen” är något i stil med de svenska thrillerromanernas all star game. Vad annat kan man beskriva den som, med tanke på författarduon som ligger bakom? Sofie Sarenbrant har vid flera tillfällen vunnit pris som Årets deckarförfattare, senast år 2022. Carina Bergfeldt är kanske mest känd som reporter och programledare, eller för sitt populära instagramkonto. Men även hon är utgiven författare. Nu har dessa två slagit sina påsar samman, och utfallet blev deras första gemensamma bok.

I ”Födelsedagen” följer vi, timme för timme, hur en redan splittrad familj slås i ännu mindre delar när ett barn försvinner under natten till sin sjunde födelsedag. Ted och Frida von Engen är skilda, men har delad vårdnad om sonen Samuel. I deras gamla hus, en unik, specialritad villa i välbeställda Bromma, bor nu Ted tillsammans med sin nya, höggravida fästmö Pernilla Johansson. Relationerna de vuxna emellan är redan rejält infekterad. När de gemensamt ska väcka födelsedagsbarnet för tårtfrukost, men finner en tom säng, så blir allt ännu värre.

”Födelsedagen” är full av karaktärer med mörka hemligheter

”Födelsedagen” är en snabb och mycket lättläst bok. Varje kapitel skrivs ur olika karaktärers perspektiv. Det faktum att dessa kapitel blir kortare och kortare ju längre historien framskrider skapar en hetsig stämning i läsandet. Tyvärr går det att rätt tidigt lista ut vem skurken är, trots både lyckade och mindre lyckade försök till bortvillande sidospår. Ett annat tyvärr är att många av karaktärerna känns väldigt extrema. Det är ju förstås en roman, och en spännande bok behöver inte vara trovärdig. Men så mycket i ”Födelsedagen” känns nära kopplat till verkligheten, med specifika erfarenheter plockade ur författarnas egna liv. Då känns det lite väl exceptionellt med så, relativt sett, många karaktärer som i sin tur är extrema i sina personligheter eller med sin bakgrund.

Jag läser hela boken med spänning, trots att vissa scener känns lite tunna med andra är något krystade. Jag tycker dock inte att en bok måste vara ett mästerverk för att bjuda på bra läsning. När slutet börjar närma sig ser jag nyfiket fram emot att få det beskrivet för mig exakt hur allt har hängt ihop. Tyvärr, igen, tycker jag att läsaren lämnas lite hängande. Jag hade förväntat mig mer svar, och bättre förklaringar. Det är nog min största besvikelse med ”Födelsedagen”. Att allt målas upp som så otroligt elaborerat, men som läsare förstår man ändå aldrig hur detta var möjligt.

Spännande thriller som lämnar en del lösa trådar hängandes

Det är först när själva berättelsen är slut som jag bättre förstår varför man lämnas med så många frågetecken. ”Födelsedagen” avslutas med författarnas efterord, som i sin tur avrundas med avslöjandet att det kommer en uppföljare. Det känner jag mig tveksam till. Även om boken har sina brister så fanns det trots allt tillräckligt mycket handling för att bära läsarens (eller i alla fall mitt) intresse fram till slutet. Men jag tvivlar på att det finns något mer att (trovärdigt) klämma ut ur Frida von Engens liv och bakgrund.

Jag skulle hellre sett att bokserien (för alla böcker måste tydligen vara en del av en serie numera?) kunde vara fler thrillers, som alla bygger på att olika scenarion skrevs om timme för timme. Men med helt nya karaktärer i varje bok. Varför inte en ”Begravningen”, ett lik saknas plötsligt när det är dags för gravsättning? ”Bröllopet”, där brudgummen aldrig dyker upp vid altaret? Samma koncept men nya huvudroller, som jag fortfarande kan köpa har hemligheter kvar att avslösa. Då hade jag nog kunnat tänka mig att läsa en del två, om den precis som ”Födelsedagen” bjöd på snabb läsning och enkel men spännande underhållning.

Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Köp ”Födelsedagen” hos: Adlibris
Köp ”Födelsedagen” hos: Bokus