Var det någon som sa augtober? Ja, det var visst jag som glatt utropade det den 1 augusti och gick rakt in i oktober-mode. Oktober = spooky, så jag kastade mig direkt över ”Victorian Psycho” av Virginia Feito. Den har stått på min önskelista sedan förra året, och nu när den snart kommer som film kände jag att det var hög tid att sätta tänderna i denna gotiska goding.
Guvernant med mord i sinnet
Winifred Notty anländer till Ensor House med ambitionen att vara den perfekta guvernanten. Hon ska undervisa barnen Drusilla och Andrew, läsa godnattsagor och uppträda precis så anständigt som det anstår en guvernant. Men ju längre hon vistas på det dystra godset och ju mer hon lär känna familjen Pounds och deras rakt igenom bedrövliga personligheter, desto svårare blir det att upprätthålla fasaden. För Winifred bär på mörker. En hel del mörker. Barnamordsmörker.
Winifred får svårare och svårare att hålla sina mörka impulser i schack. Hennes beteende blir allt märkligare. Från nattliga vandringar över de månupplysta gräsmattorna till sitt ganska otrevliga beteende mot det öbriga tjänstefolket, som inte alls tycker om henne. Och när juldagsmorgon glimmar, försvinner gränsen mellan makaber fantasi och bloddrypande verklighet helt.
“I fail to understand why men think violence will intimidate women. Women, who bleed all over themselves every month, who rub blood clots between their fingers and burst them like insects, and sometimes can’t because they’re not blood clots, they’re tongue-coloured strings of meat from the womb. Women who burst open in childbirth, vagina splitting and anus sagging, tiny, hardening fingernails clawing inside of them, placentas like thick filet mignon.”
Kan barnamord vara kul? Ja, men tydligen så kan det faktiskt vara det. I alla fall när det presenteras som det görs i ”Victorian Psycho”. Winifred, eller Miss Notty som hon främst kallas i boken, talar direkt till oss läsare och det är något som händer när den fjärde väggen sprängs. Vi får en direkt inblick i Miss Nottys mordiska fantasier som inte är något annat än alldeles fasansfulla. Men när de ställs mot Miss Nottys arbetsgivare och deras vänner, ligger det nära till hands att ändå förstå varför de väcker vissa illasinnade tankar. Särskilt när Miss Notty gärna blinkar menande åt oss och kallar oss ”dear reader”. Jag kan inte värja mig för bestens charm.
American psycho goes victorian
Nu stannar det ju inte vid rena fantasier. ”Victorian Psycho” har, om jag får gissa, inspirerats av ”American Psycho”. Istället för 1980-tal befinner vi oss dock i viktorianska England 1853 och Patrick Bateman är utbytt mot den minst lika skruvade Winnifred Notty. Båda två försöker hålla uppe en fasad av att vara hela, rena och fungerande samhällsmedborgare, men på insidan är det kaos. Även i Feitos bok är det överklassen som synas under lupp: deras manér, deras riter, hur de behandlar sina ”undersåtar” och hur världsfrånvända de ofta kan te sig för oss vanlisar.
”Victorian Psycho” är en ganska kort bok men den är full av blod, mord, gore och massor av humor. Jag skrattade högt flera gånger och blev genast sugen på att läsa mer av Feito. Åh, det var länge sedan jag läste en sådan härligt rubbad bok. Jag älskade varenda sida och varje sekund av den här läsningen. Det är en skvätt body horror, en dos femrage, några matskedar historisk roman och ja, det är helt enkelt en alldeles utsökt blandning, delikat att sätta tänderna i.
”Victorian Psycho” som film – premiär den 25 september
Victorian Psycho har världspremiär den 25 september. Trailern ser, om möjligt, ännu blodigare ut än vad jag upplevde att boken var. Biohösten är räddad!
