Alan Banks är poliskommissarien som flyttat från London till Eastvale i Yorkshire. Men skenet av en lugn småstad bedrog. Vad som inleds som en serie inbrott, med inslag av skadegörelse, utmynnar längre fram i mord på en 87-årig kvinna. Och mannen som tjuvtittar på kvinnor när de klär av sig i sina egna hem är en annan oroande faktor för Eastvale-polisen. Finns det risk att han kommer eskalera och ta till våld? Kanske hänger de olika brotten rentutav ihop?
Efter mitt omfattande Michael Connelly-läsprojekt så har jag varit på en långsam jakt efter en ny, klassisk författare att ta mig an. Jag har några det lutar åt, men snubblade över Peter Robinson som en rekommenderad deckarförfattare. Jag hade inte hört talas om honom, eller om hans karaktär Alan Banks. ”Ur askan i elden” är Robinsons första bok om Alan Banks. Den gavs ut 1987 och följdes sedan av 27 titlar till i samma serie.
”Ur askan i elden” är första Alan Banks-boken och det märks
Av vad jag kan läsa mig till i andra recensioner upplevs ”Ur askan i elden” som lite skakig. Peter Robinson ska tydligen bli en säkrare deckarförfattare i de kommande böckerna. Och det är väl inte så konstigt att övning ger färdighet? Nu har jag ju än så länge inte läst fler böcker om Alan Banks. Men jag kan förstå vad man syftar på. ”Ur askan i elden” sticker inte ut så mycket som en fristående deckare. Troligen blir det bättre, både när författare fått upp värmen och när man som läsare börjat bygga en relation till Alan Banks, hans familj och de andra poliserna i Eastvale.
Det finns många inslag i ”Ur askan i elden” som jag verkligen uppskattar hos en deckare. Handlingen tar inte helt den förväntade vägen, det går att låta sig luras av vem det är som ligger bakom vissa av brotten. Robinson fokuserar gärna på de små historierna snarare än på en superhemsk superskurk som ligger bakom allt. Jag tycker också om inslagen av klasskildring, hur fattigdom och utsatthet (förstås) påverkar hur människor väljer att leva sina liv.
Tidens tand visar sig i polisernas syn på sexualbrott
Det jag har svårast för är nog något som mycket beror på tidens tand, nämligen hur sexualbrott omskrivs. Och till viss del även kvinnosynen i boken. Till Robinsons fördel är det dock även något som Alan Banks diskuterar i boken. Men slutsatserna faller tyvärr ibland helt fel, sett ur ett nutida perspektiv. Som när en annars sympatisk karaktär påstår att en utsatt kvinna på något sätt skulle ha skuld i det en man gjort mot henne.
Det är oklart om jag aktiv kommer söka upp fler Alan Banks-böcker. Men skulle jag snubbla över senare böcker av Peter Robinson så lär jag falla för frestelsen att läsa. Både för att få veta lite om Alan Banks i den äldre versionen av karaktärerna, och för att se Robinsons fulla potential.
