Här på Bläddrat.se är vi fans av John Greens författarskap. Vi har hittills tyckt om såväl hans YA-böcker som hans bok om tuberkulos och även boken där han recenserar saker han är med om (inte så konstigt, kanske, med tanke på att vi båda jobbar med att just utvärdera och betygsätta saker). Jag såg med andra ord fram emot Greens första bok som riktar sig till en vuxen publik: ”Hollywood, ending”.
Två unga skådespelare som just är på väg att slå igenom
Juniper och Kai har blivit castade i en artsy film om konstnären Andy Warhol: Andy Warhol Never Gets Old. Juniper, en tidigare barnstjärna, är en ganska luttrad skådis, men hon väntar fortfarande på det stora genombrottet som vuxen skådespelare. Kai är helt färsk. Han har fram tills nu jobbat som servitör. Hypen kring filmen börjar byggas, och de inser snart att de antagligen är med om något som kommer förändra så väl deras karriärer som liv för alltid. Anyd Warhols roll görs av den enormt kände Matthew Malone, som är en känd action- och Marvelhjälte. Allt han tar i förvandlas till… om inte guld, så i alla fall goda kassaintäkter. Han tar både Kai och Juniper under sina vingar, hyllar deras talang och talar gott om dem för alla som vill lyssna.
En bok om hur Hollywood tuggar i sig unga till frukost (och spottar ut dem innan lunch)
Men plötsligt läcker Kais allra största hemlighet ut. En hemlighet han knappt är redo att prata ens med sina allra närmaste om. Men nu måste han prata om den med media, med hela världen som publik. Det gynnar filmen, det gynnar hans karriär – men vad gör det med honom?
Juniper har också ett trasigt förflutet, men eftersom hon vuxit upp framför kameran så känner hela världen redan till hennes bakgrund. Och även om Juniper och Kai finner varandra, så blir det väldigt tydligt att de fram till nu levt väldigt olika liv. Juniper är van att granskas av världen. Det är inte Kai.
”Hollywood, ending” är i första hand en bok om vad kändisskapet kräver av en människa. Hur mycket är vi villiga att dela med oss av, att göra avkall på, för en karriär i offentligheten. John Green fokuserar på Hollywood och filmbranschen, men frågorna han ställer går att applicera på de flesta karriärer i offentlighetens mittpunkt. Influencers, influencers barn, barn som är influencers, samtidens politiker som jagar följare och virala inlägg, författarskap. Hur mycket av det innersta och det allra mest personliga måste vi dela med oss för att bli kända och framgångsrika?
Bok som sannolikt landar bäst hos YA-publiken
”Hollywood, ending” är en bok som går snabbt att läsa. John Green går aldrig vilse i snåriga formuleringar och det märks att han hittills främst skrivit för unga. Jag gillar när YA-författare tar klivet till vuxenböcker av just den anledningen, de tar med sig ett språk som är väldigt behagligt att läsa.
Samtidigt funderar jag flera gånger under själva läsningen, vilken publik ”Hollywood, ending” kommer landa bäst hos? Är det verkligen hos vuxenvuxna (som mig, som närmar mig 50?) eller är det hos unga vuxna och övre tonåren? Jag lutar trots allt mot det senare. Det beror till stor del på att både Kai och Juniper är strax över 20, en ålder som brukar landa väl hos just den publiken. Jag tror man lika väl hade kunnat ge ut ”Hollywood, ending” på Bonnier Carlsen, men nu ligger den på Fenix. Fenix är ett imprint till just Bonnier Carlsen. Där riktar man in sig på mer virala titlar i samarbete med den virala booktokern Jasmine Darban. Fenixs utgivning riktar sig mot så väl unga som vuxna, så man får väl säga att det är en god matchning för Greens senaste bok.
”Hollywood, ending” är, trots flera tunga teman, ganska lättsmält läsning. Den passade mig väldigt bra när jag återhämtade mig från en alldeles särskilt vidrig omgång av kristallsjukan. Skulle jag köpa den i julklapp till någon? I första hand till någon mellan 15-20 år i så fall.
