Stilwell är högst ansvarige polis på ön Catalina, som ligger en timmes färjetur från Long Beach, Los Angeles. På Catalina placerar polisledningen ofta de poliser som på ett eller annat sätt gjort sig omöjliga i sitt föregående distrikt. Det gäller även Stilwell själv. När en av hans nyligen ditförflyttade kollegor får ett tips om en narkotikaaffär som ska äga rum på öns flygfält samma natt så finns Catalinas polis på plats för att spana och ingripa. Men affären går inte som planerat för någon part. Skottlossning utbryter och Stilwell blir avstängd i väntan på att en internutredning ska avgöra om han tagit felaktiga beslut.
Av sin överordnade blir Stilwell beordrad att röja upp i förhörsrummet, som med tiden blivit mer av ett lager för upphittat på ön. Ett av de inlämnade föremål är en dyr och välpackad vandringsryggsäck. I ryggsäcken finns nycklar som Stilwell lyckas spåra till en kvinna som försvann under en vandring på Catalina. Men något stämmer inte. Kvinnan har vart spårlöst borta i fyra år, men ryggsäcken blev upphittad och inlämnad för bara några månader sedan. Stilwells butterhet över avstängningen försvinner direkt. Han blir som besatt av att gå till botten med fallet, samtidigt som internutredningen av honom fortgår i bakgrunden.
Andra boken om Stilwell lever upp till förväntningarna
”Hårdare än järn” är Connellys andra bok om Stilwell. Den första, ”Nattens skugga”, blev lanserad för ganska exakt ett år sedan. För att vara en författare som givit ut mer än fyrtio böcker är det imponerande att Connelly fortfarande håller detta tempo. Men mer imponerande tycker jag är att böckerna fortfarande känns inspirerade. Visst finns det en slags mall som Connelly följer för sina böcker, men den mallen existerar för de flesta deckare. Och de många inslagen som gör Connellys böcker i mitt tycke så unika och engagerade upprepar sig inte. Jag har läst alla böcker Michael Connelly skrivit, och fortfarande inte stött på ett återkommande tema eller motiv. Det är nog också en bidragande orsak till att jag kastar mig över varje ny bok.
Medan första boken om Stilwell handlade mycket om att introducera den nya huvudkaraktären, och den delvis nya miljön, så bjuder ”Hårdare än järn” på lite mer av en fördjupning. Men kanske att jag fortfarande upplever att läsaren inte tillåts komma Stilwell själv särskilt nära. Vad vet vi egentligen om den här kärva, rättvisedrivna polisen som hela tiden jobbar i motvind (ett organisatoriskt motstånd han inte sällan själv bidragit till)? Connelly beskriver sina karaktärer genom deras handlingar snarare än att spalta upp deras egenskaper i ren text. Att Stilwell fortfarande är något av ett mysterium säger mig att vi förhoppningsvis har många böcker kvar om karaktären. Men det gör också att jag ännu inte står honom så nära som jag gör Bosch efter att ha läst böckerna om honom.
Med ”Hårdare än järn” väver Connelly ihop sitt universum
”Hårdare av järn” bjuder även på en utveckling jag inte säkert trodde skulle ske. Att Stilwell existerar i samma universum som Connellys andra karaktärer antyddes redan i första boken. Men redan nu i den andra introduceras Renée Ballard som en karaktär. Och till och med Harry Bosch gör en liten cameo. Hans dotter, Maddie, finns också med på ett hörn. Känslan är att Connelly planerar att väva ihop sina trådar ännu mer framöver, och det ser jag fram emot emot. Det går dock alldeles utmärkt att läsa Stilwell-serien utan att ha läst tidigare böcker av Connelly. Faktum är att ”Hårdare av järn” fungerar helt fristående också. Slutet är dock lite mer av en cliffhanger än vad man är van vid med denna författare. Nog finns ett avslut, men det fungerar på samma gång som öppningen till vidare utveckling.
Som vanligt fastnar jag lika mycket för den huvudsakliga handlingen i ”Hårdare än järn” som jag gör för sidospåren. Omväxlingen är vad som gör detta till en bok som går alldeles för snabbt att läsa. Vissa fall bjuder på en twist, andra är helt direkta. Men att man aldrig vet vilket som kommer vara vad gör att man hela tiden sitter på spänn.
Deckare där läsaren inte behöver lägga pusslet
Jag tycker också att det är uppfriskande att boken inte är typen där exakt allt hänger ihop. Som läsare behöver man inte lägga pussel med varje ledtråd, för allt passar inte i samma lösning. Jag har sett att en del tycker de delarna känns onödiga. Men jag tycker att de skapar djup i boken, och gör att jag inte själv behöver vara utredare. Jag kan bara njuta av åkturen.
En dag önskar jag att få träffa Michael Connelly. Det finns så mycket om hans skrivande som jag vill fråga om. Till dess är jag så glad att ”Hårdare än järn” är precis den bok jag förväntade mig, utan att på något sätt kännas förutsägbar eller tråkig. Andra boken om Stilwell bjuder inte på något annat än alldeles utsökt deckardynamik.
