Sarah Perry är en skönlitterär författare som med ”Death of an Ordinary Man” skrivit sin första biografiska fackbok. I center står hennes makes pappa, David, alltså Perrys svärfar, som dör bara nio dagar efter sin cancerdiagnos. Boken skildrar kortfattat Davids uppväxt och liv, och djupdyker sedan från det ögonblick då Perry och hennes man först ser hur döden lurar runt David. Hans sista tid vårdar de honom själva i hans hem, med hjälp av en stadig ström av läkare, sköterskor och annan personal som finns till hands för hjälpmedel, medicinering och betryggande råd.
”Death of an Ordinary Man” tar sig an döden på två plan. Dels utgör boken en väldigt praktisk skildring av vad som händer med kroppen och sinnet när döden väntar. Dels fokuserar Perry på hur de omkring tvingas förhålla sig till döden och den döende, och hur det kan både cementera och välta omkull etablerade relationer.
Allvarlig bok om det mest naturliga i livet
När jag ska logga boken på Good Reads så snubblar jag över en recension som givit högsta betyg. Läsaren hyllar särskilt hur ”Death of an Ordinary Man” är en bok om döden utan snusförnuftiga slutsatser, och jag inser att just det är något som verkligen tilltalar mig också. Jag gillar att läsa om döden. Jag dras till böcker, filmer, tv-serier på temat. Gillar jag döden? Det tror jag inte. Men jag inser att med liv hör ofrånkomligen död. Faktum är att just det är en slutsats som även Perry drar.
I en väldigt stark scen mot slutet beskriver författaren hur hon som åskådare av sin svärfars hastiga sjukdomsförlopp känner en kvinnas hand på axeln. Och den kvinnan har i sin tur en tidigare kvinnlig generations hand på sin axel. Så fortsätter det bakåt i tiden genom århundradena. Men kanske att vi i modern tid tappat det lite? Vår koppling till döden alltså. För oss känns den främmande, alltid så långt bort. Som något onaturligt, fast död är det mest naturliga som finns.
”Death of an Ordinary Man” är en starkt berörande skildring av döden
Jag är också mycket förtjust i bokens titel. ”Death of an Ordinary Man”. Sarahs svärfar David var en vanlig man. Och på samma gång en alldeles unik man. Det fanns och kommer aldrig finnas någon annan precis som honom. Inför döden är vi alla vanliga, för vi är alla mänskliga. Det låter nästan religiöst, och visst innehåller boken sådana inslag. David var troende. Sarah Perry kommer från en religiös uppväxt. Här finns både gudstro, kyrka och religion invävt. Men det är inget som stör mig, ens som den mest inbitna ateist. Snarare tycker jag att det vid tankar på döden är fint att känna att det finns de som tror på något annat, något mer. I slutändan är allt ändå bara olika, vanliga människors gissningar och förhoppningar.
Jag gråter flera gånger medan jag läser ”Death of an Ordinary Man”. Jag förstår faktiskt inte hur man skulle kunna ta sig igenom den utan att bli berörd. Som vanligt när jag läser om döden fastnar jag mest vid hur den skalar bort så mycket av livet att det till slut nästan bara är kärleken mellan människor som återstår. Just det skildrar Sarah Perry så skickligt att hennes ordinäre svärfar David kommer finnas inetsad i mitt minne för alltid.
