”De ansvarslösa: En berättelse om makt, girighet och förlorade ideal” är skriven av Sarah Wynn-Williams. Hon är en advokat från Nya Zeeland som inledde sin karriär som diplomat vid FN. Men efter att ha fått nys om Facebook och själv bildat sig en idé om företagets framtidspotential bestämde hon sig för att byta riktning i arbetslivet. Efter viss ihärdighet blir hon anställd som Manager of Global Public Policy. En roll som Wynn-Williams i praktiken uppfann åt sig själv.
Snabbt finner Sarah Wynn-Williams sig mitt i smeten, med några av Facebooks viktigaste aktörer som sina närmaste medarbetare: grundaren Mark Zuckerberg, Joel Kaplan, Elliot Schrage och Sheryl Sandberg. Arbetet är krävande, dagarna är långa och resorna många. Initialt har hon stora förhoppningar om vad Facebook skulle kunna få för roll i världen. Men ju bättre hon lär känna människorna som har makten över företaget, desto mer inser hon att hennes och deras vision skiljer sig från varandra. ”De ansvarslösa” skildrar en total skrupelfrihet på global nivå, varvat med korruption, immoraliska affärsmetoder, sexuella trakasserier och mycket annat som får håret att resa sig på armarna.
Wynn-Williams bok läses som en chockerande skvallertidning
390 sidor har nästan aldrig passerat så snabbt framför mina ögon som när jag läser ”De ansvarslösa”. Det finns flera förklaringar till det. För det första är det här uppslukande läsning. Sarah Wynn-Williams ger ett förstahandsperspektiv inifrån Facebook, numera Meta. Det är ett av världens mest omtalade företag under de senaste decennierna, ett som de flesta av oss har kommit i kontakt med eller är användare av.
För det andra är boken luftigt skriven. Framför allt i de första två tredjedelarna driver Wynn-Williams hela tiden historien framåt. I kronologisk ordning får vi följa hur hennes syn på Facebook förändras, även om det är en insikt hon har svårt att ta till sig.
För det tredje är att läsa ”De ansvarslösa” lite grann som att bläddra i en skvallertidning? Många av namnen som förekommer är redan bekanta för mig som läsare. Vi snackar uppsatta företagsledare, politiker, statsöverhuvuden. Wynn-Williams har funnit på plats i situationer som jag knappt ens kan föreställa mig.
”De ansvarslösa” får en att vilja logga ut för gott
Vad jag däremot kan både föreställa mig och tror på, är hur Wynn-Williams skildrar Facebook. Väldigt mycket känns bekant, fast uppskruvat till tusen, från mina år som anställd på ett techbolag. Om man inte är bekant med den miljön kanske vissa saker kan upplevas som långsökta. Men för mig känns det som att varenda liten berättelse är fast förankrad i verkligheten. Jag har läst att författaren fått kritik för hur hon kritiserar Facebook och företagets ledningsgrupp samtidigt som hon själv var en del det hon nu skildrar som problematiskt i sju år. Det finns absolut goda argument för att den som arbetat på Facebook inte bidragit till vad som är bäst för världen (snarare tvärtom). Men jag förstår Sarah Wynn-Williams även på den punkten. Det finns företagskulturer som är hypnotiserande, väldigt svåra att bryta sig loss från när man väl en gång blivit del av dem.
Som en sedan en lång tid tillbaka mycket aktiv användare av Metas tjänster, främst Facebook och Instagram, är ”De ansvarslösa” kanske inte en ögonöppnare egentligen. Mycket av det som står i boken har man som utomstående redan förstått. Men Wynn-Williams gör allting mer konkret. Och den sista tredjedelen av boken, som är mindre biografi och mer faktabok, gör det ändå tydligt för mig att jag inte till fullo begripit exakt hur allt hängt ihop. Men nu när jag gör det, känner jag mig fullt redo att säga farväl till alla Metas tjänster. Jag hoppas bara det går snabbare för mig än för Sarah Wynn-Williams att bryta mig loss.
